kasparthedog

..Sedan sade en kvinna,
Tala till oss om Glädje och Sorg.
Och han svarade:
Er glädje är er sorg oförställd.
Och samma brunn som ert skratt stiger ur har ofta varit fylld av era tårar.
Och hur kan det vara annorlunda?
Ju djupare sorger gräver i er själ, desto mer glädje förmår ni rymma.
Är inte den bägare som innehåller ert vin, samma bägare som bränts i krukmakarens ugn?
Och är inte lutan som skänker själen tröst av samma trä som urholkats av kniven?
När ni fylls av glädje, skåda då djupt i era hjärtan, och ni ska finna att det är endast det som skänkt er sorg, som skänker er glädje.
Och när ni fylls av sorg, skåda då på nytt i era hjärtan, och ni skall se att ni i sanning gråter över det som varit er till glädje.
Somliga av er säger >>Glädjen är större än sorgen<<, och andra säger >>Nej, sorgen är störst<<.
Men jag säger er att de är oskiljaktiga.
De kommer tillsammans, och när en av dem sitter ensam vid ert bord, minns då att den anra sover i er säng.

Likt vågskålar är ni förenade mellan er sorg och er glädje.
Endast när ni är tomma är ni stilla och i jämvikt.
När skattmästaren lyfter er för att väga sitt guld och sitt silver, så skall också er glädje eller er sorg stiga eller falla...

Ur Profeten av Kahlil Gibran