jag vill känna att jag lever
morgonens eviga melodi inifrån badrummet. there is a GOD. rörmännen har äntligen anlänt med mitt nya badrum. när bullret från deras maskiner tystnar ersätts det med visslande. det tog mig ett tag att komma på vad det var. jag vill känna att jag lever. tyckte det var en smula märkligt att gå och vissla på en sådan låt när man jobbar för fullt med att montera badrumsinredning. eller är det kanske inte så märkligt ändå. kanske är det inte så mycket att fundera över. kanske borde de få vissla vilken melodi de vill när de sliter där inne. kanske borde de få vara ifred i mina tankar. jag har trots allt ringt tjatat svurit gråtit och förbannat de stackars rörmännen. kanske borde man vara glad att de nu äntligen är här. kanske finns det de som har det värre än mig. kanske. kanske har han rätt, visselmannen. ändå.
mitt symboliska lille fadderbarn kom på posten igår. edge-the polarbear. i verkligheten heter han inte alls edge. i verligheten är han inte alls lika vit och söt som den här lille killen. i verkligheten letar han mat och räknar sina isflak. och snart kanske han inte finns mer. och inte hans släktingar heller. för människan är det farligaste djuret som finns. kanske det mest osympatiska.
mitt symboliska lille fadderbarn kom på posten igår. edge-the polarbear. i verkligheten heter han inte alls edge. i verligheten är han inte alls lika vit och söt som den här lille killen. i verkligheten letar han mat och räknar sina isflak. och snart kanske han inte finns mer. och inte hans släktingar heller. för människan är det farligaste djuret som finns. kanske det mest osympatiska.
