granjakt och nya fynd
när kassan är lite halvskral inför paris får man fynda efter bästa förmåga. en kartong med färska dadlar måste väl räknas som en nödvändighet i adventsmyset och även en smula lyx? ända sedan ia och jag blev påbjudna dadlar i kassan på papaya livs i örebro har jag varit fast. det var något helt annat än andra dadlar jag hade ätit. luftiga fina som små konfekter liggandes sida vid sida, tätt tätt som sardiner i sin pappersask. jo, lyx får jag nog kalla det.
den röda scarfen med matchande pärlhalsband inhandlades för det överkomliga priset av fem kronor vardera. vilken lycka. och perfekt till paris.
när det sedan kom till själva julgransjakten hade fyndrundan spårat ur helt. från att ha suttit i bilen och ringt samtal under tiden jag var inne i diverse second hand-places, vaknade nu julandan till liv och ur bilen, med spenderbyxorna på, stiger michael abrahamsson redo för dagens uppdrag. behöver det sägas att han tog sin uppgift på största allvar.
väl inne på granuppfödningen stegade jag direkt fram till en jättetrevlig gran med grenar som liksom pekar uppåt. precis i stil med föregående års granar. tryggt ovetandes om påföljande upptäckt. tydligen får man inte välja gran två år i rad. någon måtta får det vara. tydligen. jag hade tydligt och malligt deklarerat för vännerna att nej nej, kungsgran det är inget för mig. en gran ska lukta skog. en gran s k a barra. annars är det ju lika bra att köpa plastgran.
kungsgran blev det. och till det en jättestor korg som granrackaren ska stå i. resultatet? en jättestor glass. med våffla till fot. men jag gillar det. anpassningsförmågan blir bättre och bättre och michael är vansinnigt mallig över sin stora fina tjocka gran som inte barrar. högst upp i glassen hänger jag min guldiga valnöt. någon måtta får det vara på tjusigheterna.
den röda scarfen med matchande pärlhalsband inhandlades för det överkomliga priset av fem kronor vardera. vilken lycka. och perfekt till paris.
när det sedan kom till själva julgransjakten hade fyndrundan spårat ur helt. från att ha suttit i bilen och ringt samtal under tiden jag var inne i diverse second hand-places, vaknade nu julandan till liv och ur bilen, med spenderbyxorna på, stiger michael abrahamsson redo för dagens uppdrag. behöver det sägas att han tog sin uppgift på största allvar.
väl inne på granuppfödningen stegade jag direkt fram till en jättetrevlig gran med grenar som liksom pekar uppåt. precis i stil med föregående års granar. tryggt ovetandes om påföljande upptäckt. tydligen får man inte välja gran två år i rad. någon måtta får det vara. tydligen. jag hade tydligt och malligt deklarerat för vännerna att nej nej, kungsgran det är inget för mig. en gran ska lukta skog. en gran s k a barra. annars är det ju lika bra att köpa plastgran.
kungsgran blev det. och till det en jättestor korg som granrackaren ska stå i. resultatet? en jättestor glass. med våffla till fot. men jag gillar det. anpassningsförmågan blir bättre och bättre och michael är vansinnigt mallig över sin stora fina tjocka gran som inte barrar. högst upp i glassen hänger jag min guldiga valnöt. någon måtta får det vara på tjusigheterna.
