kasparthedog

äter tre kanelbullar i sängen, dagen till ära. perfekt start på en ledig dag.

anna hade varit i london och hade med sig en väldigt trevlig present i form av kaffe från starbucks. jag har aldrig varit på något starbucks själv så det kändes mycket spännande. så medan micke och karlsson spelade playstation-tennis hade anna och jag mysig kaffestund med det nya. ljuvligt, mycket riktigt.

dagens bakning blir chockerande nog inte kanelbullar för det har jag redan i frysen. utan sådana där mormors-rågkakor. som man penslar med extrasaltat smör när de kommer ut ur ugnen. jag har längtat ganska mycket efter dem. när vi var små stack vi alltid till mormor och morfar direkt när vi hade vaknat och innan föräldrarna ens vaknat. varje dag några nya bakverk. och lyckligast var man nästan när det var rågkakor. man förstod direkt när man kom innanför dörren. buckliga handdukar, med brödkakor under, i hela hemmet. i trappan, på golvet, på bänkar, överallt. många bröd gick det åt. jag undrar nu i efterhand vem det var som faktiskt åt alla dessa bröd. och bullar. och kakor. vi åt nog större delen av dem, mina systrar och jag. men ändå. varje morgon klockan fem började det bakas. brödkakor alltså. man fick alltid skära dem när de kom direkt ur ugnen. liksom rykande heta. och så ett tjockt lager smör och en ostskiva på. eller två. eller som morfar som skar sin ost med kniv för att få den rätta tjockleken. alltid lagrad ost som luktade. aldrig barnost. aldrig något skräp.