arvet
ikväll äter jag gulasch på mormors vis. då är det viktigt att blanda nöt och fläsk samt att ha tagliattelle till. och eftersom jag är ensam ikväll också så blir det pappardelle. får duga. funkar fint. vi brukade önska oss det, gulasch. det eller lasagne. även när vi var små. gulasch med tagliatelle. det var vår grej. och så tävla om morfars plats i köket. han skyndade snabbt ut till vardagsrummet när han hörde oss komma springande uppför trappan. stackars morfar med sin patiens som han snabbt fick rafsa ihop. men jag tror han gillade att vi älskade hans plats så mycket. han liksom flinade för sig själv på det där speciella morfarviset. som om han visste något jättehemligt som han inte kunde berätta. ungefär så såg han ut.
jag ska alltid laga mormors gulasch till speciella tillfällen. som ikväll. som när jag får egna barn om jag får det. och så ska den alltid serveras med pasta och inte potti. i italien gjordes ungefär samma rätt på vildsvin. det var också trevligt.
jag var på ge-kås. och det var kul. men det var inte så kul när någon stal min kundvagn. i många minuter irrade jag runt och letade. när jag precis gett upp och skulle gå för att samla ihop nya grejer hittade jag den, två kvarter bort. ge-kås-damer är inte kloka. småkillarna ska få varsin stekig alfons-piké. undrar vad morsorna kommer tycka om det. men det blir nog succe.
en pizza-sten hittade jag också. jag visste inte alls att jag behövde det men nu ter det sig ganska självklart. man behöver ju inte baka pizzor hela tiden, man kan ha den till bröd också. mycket trevligt och ett fynd.
klockan är snart tio och jag sitter fortfarande ute sedan middagen utan att frysa. då och då kommer en doft som påminner mig om toscana. jag sippar på mitt vin och låtsas att jag är där nu. men en sak fattas fortfarande. bröllopsunderhållaren. det är något visst med våra uteplats-kvällar med miles davis och wine och glöd som sprakar i grillen. att göra det utan hans sällskap är förvisso trevligt men mediokert. i jämförelse.
jag ska alltid laga mormors gulasch till speciella tillfällen. som ikväll. som när jag får egna barn om jag får det. och så ska den alltid serveras med pasta och inte potti. i italien gjordes ungefär samma rätt på vildsvin. det var också trevligt.
jag var på ge-kås. och det var kul. men det var inte så kul när någon stal min kundvagn. i många minuter irrade jag runt och letade. när jag precis gett upp och skulle gå för att samla ihop nya grejer hittade jag den, två kvarter bort. ge-kås-damer är inte kloka. småkillarna ska få varsin stekig alfons-piké. undrar vad morsorna kommer tycka om det. men det blir nog succe.
en pizza-sten hittade jag också. jag visste inte alls att jag behövde det men nu ter det sig ganska självklart. man behöver ju inte baka pizzor hela tiden, man kan ha den till bröd också. mycket trevligt och ett fynd.
klockan är snart tio och jag sitter fortfarande ute sedan middagen utan att frysa. då och då kommer en doft som påminner mig om toscana. jag sippar på mitt vin och låtsas att jag är där nu. men en sak fattas fortfarande. bröllopsunderhållaren. det är något visst med våra uteplats-kvällar med miles davis och wine och glöd som sprakar i grillen. att göra det utan hans sällskap är förvisso trevligt men mediokert. i jämförelse.
