kasparthedog

första semesterveckan tillbringas ironiskt nog i goda arbetskamraters lag. jag har alltid haft svårt att släppa taget om saker. först. sedan glömmer jag fort. jag får svårt att släppa lilla smutsiga anna som lyckats göra sig en ganska stor plats inom mig. det blir svårt. fast som med allt så blir det väl vad man gör det till. det blir tomt på jobbet. men som med jonas blir det kanske vid återseendet som om tiden emellan aldrig funnits. somliga människor stannar kvar precis som om de aldrig försvann. samma sak vid återseende. samma jargong. samma skratt. tanken tröstar mig.
"himlen förändras men inte själen för de som seglar över havet"