kasparthedog - nu blir syrenerna blöta

besök av friends med picknick på stranden. minifriend fick en håv att fånga snäcks och andra fynd i och roades ett tag av detta. men snart blev längtan efter djuren för stor och vi fick resa vidare mot kor och grisar och får. den lilla tjöt av förtjusning, sprattlade och vred sig i bilen och riktigt kastade sig ut när hon kom loss och försökte bryta sig in till piglets. vilken minifarmer. väl hemma igen fick k och jag ta igen oss i sofforna och avverkade den ena trevliga bakgrundsfilmen efter den andra. kvalitetstid. det är alldeles för ofta jag blir otålig i sällskap och vill slita mig loss, likt fadderbarnet försökte slita sig ur sin bil. det är få som inser var människors gränser går och mer än gärna klampar in med träskorna på. utan att känna in, utan att reflektera och utan att inse att man stör balansen. men när man spenderar tid med någon som vet och har morrhår så är det rena rama nöjet att umgås. man vill inte loss.

men så kom vardagen närmare och gjorde sig påmind och besökarna fick samla ihop sina saker och resa hem till borås igen. bamse, lille skutt och katten jansson. boll och håv och hatt. och när dörren stängts igen kom tomheten som på beställning. alltid samma sak efter trevliga besök. alltid tomt och alltid tyst. så omedelbar tomhet. avsaknad.

och så kom regnet