kasparthedog

det retar mig att ett löjligt förkylningsvirus kan ta sig in och ta min kropp i besittning. och det retar mig att jag inte låst dörren. bara att klampa in. jag har varit så upptagen med min efter-semestern-deppighet  (som förresten pågått alldeles för länge) att jag inte ens märkte när det smög in.

en känsla av maktlöshet infinner sig när jag ska hjälpa m in med musikgrejerna i nya bilen. plötsligt förstår jag hur de minsta sommartjejerna som bär tallrikarna i staplar om sju känner sig. det hela tar en väldig tid och mina lungor känns väldigt små. jag känner mikes medlidande blick i ryggen men jag säger inget. inte han heller. jag stänger bakluckan och doften av volvo smiter ut och slår mig i ansiktet. volvo har luktat på samma sätt sedan jag var sju och åkte med annas farmor med man till tåget i mjölby. jag vänder om och medan jag går till min egen blacky är jag förbannad över hur svag och mesig jag känner mig. så löjlig och tjejig att jag åker raka vägen till ica och köper två kilo köttfärs. kan jag inte bära så kan jag iallafall göra köttbullar. flera hundra köttbullar blir det. snart luktar hela lägenheten stekos. men det gör inget för jag har köpt rengöringsmedel med doft av citroner från sicilien. det hjälper mig lite att tänka på att om fem dagar är vi där. på citronernas ö. det hjälper mig att torka golven extra noga. och det hjälper mig att städa när jag är sjuk. städa bort och städa ut. mike föreslår att vi ska göra en grovrensning bland våra kläder. två timmar senare kan vi andas igen och kaffet smakar gott igen. jag känner hopp om att återfå min goda hälsa i tid för avresa. 

saltimbocca di pollo och slå upp ord. torsdagslyx.