kasparthedog

Nyklippt kaspar och lagad kaffekvarn.

...-det tar två timmar ungefär, så klockan 13 kan ni komma tillbaka, sade frisören glatt. Hon tog kaspar under armen och försvann in bakom vikväggen. Det sista vi såg av vårt får till hund var en ledsen blick. Som undrade han om vi skulle komma tillbaka eller ej.

För att fördriva tiden och för att tänka på annat åkte vi till Ikea. Där bland Docksta matbord och köttbullar slogs tankarna i mitt huvud. Jag hade läst en del skräckhistorier på internet om hundar som får panik varje gång de ska tillbaka till trimmaren. Och om hundar som får lugnande medel för att klara av ett frisörbesök.

Men hon var väldigt proffsig och trevlig, frissan. Berättade utförligt om hur ett besök går till och frågade om lov att använda schampo i badet efter klippet. För det blev just klipp som blev aktuellt och inte trim. Kaspars päls var mjuk konstaterade hon och berättade att sådana pälsar gör ont att rycka, för hunden alltså. Ovanpå detta hans känsliga hud med tidigare eksem. Det fanns inget alternativ tyckte hon. Och vi andades ut. Men trots detta kunde jag inte låta bli att oroas över resultatet och hur han klarade att stå stilla på ett bord...

Vi fick välja mellan tre olika utföranden. Westie original, kortklippt valpstyle eller westie sport. Vi valde sportmodellen som hade lite kortare, mer praktisk kjol och inte lika tjocka ben.

När vi kom tillbaka satt han på golvet och tittade på en shitzu som friserades. Det fanns inga andra vita hundar där, det var därför vi kände igen honom så lätt. Annars skulle vi fått problem. Fåret som vi lämnade in två timmar tidigare var borta. Istället satt en liten vit valp med synliga ögon och morotssvans framför oss. Han kände igen oss hur lätt som helst. På huvudet hade han en gul rosett och han doftade kokos.