kasparthedog

tio minuter över sju har vi fortfarande inte hittat någon lämplig parkeringsplats. om man känner mig så förstår man hur detta måste kännas. redan på motorvägen när jag började ana oråd hade jag ringt och kontrollerat den exakta starttiden och fått informationen att tomas kommer börja spela prick klockan nitton. varken före eller efter. inget förband. kom i tid.

en minut in i sturm und drang smyger vi ned på våra platser. två minuter senare är all stress och desperation glömd. tomas, lika välklädd som alltid, har inte förändrats. möjligen något trött. inte lika mycket berättande men lika direkt och närvarande. och någonstans mitt under spelningen fattar jag ett beslut. jag måste börja läsa igen. vakna upp. läsa böcker. tidningar. allt. tomas berättande texter inspirerar mig och jag konstaterar det jag redan vet. min hjärna håller på att damma igen. eller slamma möjligen. någonstans där inne mellan laxfett och damm ligger ord och meningar och kunskap och fakta i dvala. jag ser det klart nu. de har försökt ta sig upp igen men fastnat i något slags mellanskikt. som det där dammfettlagret som bildas på hyllorna ovanför köksfläkten. som bara korvar sig när man försöker torka bort det. det är ungefär det som måste ha hänt. jag har varit så upptagen med att jobba, dressera hund och titta på programbiblioteket att mitt eget lilla bibliotek klibbat igen. livsfarligt. hoppas det inte är för sent.

Jag kan dina trappor
Alla dörrar alla lås
Dina lådor utan handtag
Varje språng
Och när du vaknar
Om en stund ska du höra lövsångaren sjunga
I stora trädet utanför
Kom ut dit och lev innan du dör
Oroshjärta
Du har vaknat upp till slut
och du har klängt längst ut på kammen
Alltid nånting du gjort fel
Och nåt hemskt du sagt
Men ingen bryr sig som du gör
Ingen mänska väger alla orden
Och om nån ändå skulle göra det
Ja men låt då den stackaren göra det
Oroshjärta
 
 (oroshjärta, tomas andersson wij)