kasparthedog

jag kan inte sova när det blåser. och jag kan absolut inte sova när någon kastar glasgrejer som går sönder utanför mitt fönster. då blir jag rädd. imorgon ska jag gå ut och titta. imorgon när det är ljust och all blåst gått och lagt sig och alla glaskastare och förstörare gett upp. "gå icke ut i gräset med bara fötter, min trädgård är full av skärvor".(södergran, stjärnorna)  kom att tänka på den. jag hade den i ram ovanför sängen en tid när jag var lite yngre. jag tror jag kan se varför nu.

det kanske är en flaskpost. vore inte det något?

man kunde ju stänga fönstret och liksom stänga ute oväsendet. men då blir det varmt och syrefattigt här inne. så det går inte.

jag bad några av mina kollegor räkna upp bäst och sämst under dagen. kan inte säga att de tog det så mycket på allvar eller att de förstod vikten av att summera och uppmärksamma varje dag på det viset. men ändå. efter en stund när jag tvingat dem så kröp det fram både det ena och det andra. jag hade kycklingen vi åt till lunch på bäst-listan. nu såhär i efterhand skulle jag nästan vilja uppgradera till när jag öppnade min nya ben&j-glass. när jag som bäst behövde den efter den här sidan nyårs mest energitjuvande arbetsdag. eller nej, det var inte sant. det allra bästa var när jag precis nästan skulle ge upp efter att ha rivit runt i glassboxen på ica i några minuter. stelfrusna händer och otåliga småtjejer bakom som dividerade om vilken glass de skulle välja. men så fann jag den, under phish food och nån konstig cheesecake-smak. chocolate macadamia.

det sämsta utan tvekan det labila vädret ikväll.

det bästa skulle också kunna vara att jag är vid liv och har någonstans att ta vägen när det blåser och stormar. och att jag har möjligheten att sitta och fundera över sådana här meningslösa saker. det sämsta skulle kunna vara att jag är en gnällspik som tror att det kan kallas problem att man inte kan stänga fönstret för att det blir instängt då.

men på något sätt är det inte kul att vara så himla förnuftig ibland. på något sätt behöver man alltid något att gnälla om. man får bara hålla koll på var gränsen går.

förresten kanske vi är miljonärer nu. jag och mina kollegor. jag har inte kollat resultaten ännu. det får bli en trevlig surprise i kassan. det hade varit en godkänd bästa-grej.

måndagar vid sextiden. k var alltid ambitiös och stannade kvar i ateljen. jag åkte gärna hem och åt middag emellan. men ibland när jag stannade kvar gick vi till konsum. det var ett litet hemtrevligt konsum med halva-priset-lappar och små minikundvagnar knappt större än en korg. för man storhandlade nog inte så mycket på konsum där. eller de var kvar från tiden rättare sagt. innan storköpsrabatter och 300 g chipspåsar och köp fler spara mer. k köpte gärna något hälsofika och på sin höjd en pallekuling-kaka. jag var mer chokladkakstypen. förstås.

orientaliska dofter slingrade sig ut ur det öppna fönstret i källarlokalen, ut på parkeringen. det kändes välkomnande på något vis. vi kom ofta först och då satt ledaren redan på golvet med sitt te. hon var så mysig och alltid glad. bekymmerslös på något vis. hon utstrålade det. bekymmerslöshet.

efteråt skulle alla sitta i ring och utbyta erfarenheter och tankar. eller bara vara tysta. vi fick örtte och kravbananer. örtte och kamomill. blandat. en gång berättade hon om bananplantager och besprutningsmetoder. inte en omärkt banan sedan dess.

jag dricker det där teet ikväll. örtte fast blandat med fänkål. mix som mix. och det smakar precis som då. jag märker att jag saknar det där ganska mycket. det som var mitt första möte med yogan och som jag tänker på när jag dricker örtte. jag önskar jag hade en banan också. men cat stevens är på tv, på skavlan. han sjunger just nu father & son och jag inser att det där med bananen är att gnälla lite i onödan. 

återstår av kvällen att krypa in i min igloo av tystnad och ensamhet. jag älskar min igloo och jag älskar att ligga där inne under täcket och veta att jag kan göra vad jag vill och tänka vad jag vill. och sen när jag konstaterat detta så tycker jag mycket om att veta att om så och så många timmar eller minuter kommer m hem. det är det bästa med att vara ensam. att känna freedom och att samtidigt veta att det inte är för alltid. att man har någon som kommer hem när man lagom börjat tröttna på sig själv. man glömmer bort ibland hur bra man har det. det är lite dumt.

men man skulle ha en tiramisu egentligen. en liten.

hämtade hem en liten del av toscana från blomaffären. får duga så länge men om tre månader är vi där. om exakt tre månader. och det kommer gå fort. jo för när man tänker att det är tre månader så låter det jättelänge men om man sedan tänker att jag inte ens har börjat spara pengar ännu och det bara är tre löner kvar. då är det plötsligt jättenära. ibland får man ändra synsätt lite.

men idag äter vi wallenbergare i sällskap av tulpaner. det fungerar också.

panerad fisk-dille och ensam hemmakväll med pappardelle. det finns just inget bättre än pasta när man är ensam hemma. sitta i soffan, tända ljus och titta på per. äta pasta med hela ansiktet. äta pasta med kronärtskockspesto, vitlök och mjuk mjölkig buffelmozzarella och få alla bitar själv. älskar det. michael är helt och hållet i o-period vad gäller pasta. han sparar sig till landet pasta i juni. tills dess är det potatis som gäller förklarar han med bestämdhet. då jag själv är periodare så finner jag ingen anledning att ifrågasätta. jag vet hur det kan vara. men just i detta fallet förstår jag ingenting. pasta en gång i veckan kan han gå med på. alltså, det gäller att passa på. och utöver det fortsätter jag att drömma om linguine, pappardelle, tortiglioni och spaghetti. som terapi har jag fyllt skåpen med dessa sorter i olika märken och kartonger och passar på så fort han går hemifrån. men på något sätt så känns det tillfredsställande bra bara att veta att de står där inne, i prydliga rader. ifall att.. och om någon behöver låna pasta så vet ni var det finns..

och så började jag tänka på toscana. och så blev det torta della nonna. och så hade jag marsala till. och kaffe ur moka-bryggaren. inte detsamma men det dög. maskinen är fortfarande på lagning och när jag mailade dem imorse fick jag till svar att det kan dröja. men reservdelar är beställda. men vad menas egentligen med dröja?! en vecka till? två?

har börjat läsa så smått i sigrid combüchens spill. att rekommendera.

och vilket väder det har varit! och så nu lite hagel och snöregn för att liksom rama in vårens ankomst. perfekt. snödropparna lär frysa om rompa nu.

pannkaksfrukost. michael gör världens godaste pannkakor. speciellt på morgonen och speciellt i den rosa ministekpannan.

som avslut på veckan blir det fiskgryta ikväll. med egen aioli.