Publicerad 2010-09-26 22:57:41 i Allmänt,
tv-spelandet har nu tagits till nästa nivå. med två handkontroller kan man ha nästan hur roligt som helst. tydligen. annat som följde med hem från göteborg var lite mysiga höstiga kryddor samt kaffe från bergstrands. trevliga strumpbyxor och en kjol och lite färska ljus. nu är hösten välkommen.
efter en hemsk timma på ge-kås med kundvagnstjuvar till tanter överallt kändes det lugnt och avkopplande med finbesök i form av mickes bodyguard patrik. och fastän han knappast kan betecknas som lugn så är det ändå alltid detsamma med p. man har inte tråkigt i hans sällskap och innanför borgarvästen finns ett chokladhjärta. det gillar jag med honom. även denna gången hade han med sig trevligheter. konjaks- och ägglikörpraliner i prasslig julförpackning.
coop har förresten supergoda fikon just nu. helt perfekta.
Publicerad 2010-09-24 00:49:33 i Allmänt,
två veckors konstant amelie-från-montmartre-bakgrundstittande varvat med playstationflimmer och kanelbullar. man kunde ha det något sämre. och det har jag haft också så det är helt i sin ordning att passa på att trivas en smula. trivselfaktorn är på topp, förresten, med vissna blommor som står och hänger med huvudet. liksom som i något slags dvalatillstånd. om jag låter dem stå tillräckligt länge så kanske kanske de återuppstår. sånt händer ju hela tiden med grejer. vore man någorlunda romantiskt lagd kunde man gott plocka upp de avfallna rosbladen och lägga i badet. eller fotbad i mitt fall då. ändå bestämmer jag mig för att låta bli och det närmaste jag kommer romantik ikväll är istället fullmånen som förväntas lysa upp sovrummet inatt. det blir mysigt. jag tänker ladda upp med kaffe redan nu. och kanelbullar. det måste man ha.
jag tänker åka till paris över min födelsedag. därav uppladdningen. och imorgon blir det en dagstripp till göteborg för att äta lite croissants. december är långt härifrån. förhoppningsvis tillräckligt långt för att jag ska hinna lära mig några franska ord. förhoppningsvis går tiden tillräckligt fort för att jag ska kunna härda ut tills dess.
the man är på hemväg vilket betyder att amelie-friden snart kommer bytas ut mot EAsports - its in the game. Och.. so,, you wanna be a fighter. eller varför inte ..to serve,, michael abrahamsson. Det här med playstationet har visat sig ha nära nog INGA fördelar. men jag säger inget. jag äter min toblerone VIT och anpassar mig. försiktigt försöker jag föreslå att vi kanske ska hitta på något trevligt, umgås lite mer. han berättar att han tänkt på det redan och har en jättebra idé. jag får veta att vi ska skaffa en handkontroll till. på så vis kan vi spela båda två samtidigt.. när han säger det ser han genuint nöjd ut och det råder inga tvivel om att han menar allvar. - kanske redan imorgon. i göteborg!! ... p a r f a i t
Publicerad 2010-09-21 16:54:47 i Allmänt,
efter värsta tänkbara valresultat var det väl inget som kändes kul. hela påföljande lediga dag genomsyras av någon slags halvdvala/depression. en känsla av tomhet infinner sig. jag ser mitt HOPE-halsband hänga på spegeln. jag låter det hänga idag. jag litar inte på det längre. en smula överdrivet är det förstås och orättvist, det inser jag. I själva verket det människorna jag är besviken på. dels blåmusslorna som bara verkar bli fler och fler och girigare och girigare, dels den växande främlingsfientligheten som nu har fått ett obehagligt ansikte. jag ägnar en stund åt att fundera över var jag kan ha mött dessa människor och om det är någon av dem som jag känner. alla dessa närmare 1500 personerna bara i lilla falkenberg. jag vill veta vilka de är. hur de ser ut och hur de sover om nätterna. jag vill fråga dem vad de är så rädda för. jag vill veta om de gillar att kunna äta sina kebabrullar och utlandssemestrar och om de gillar tzatziki, pistagenötter och pizza. sedan skulle jag fråga dem hur de själva skulle vilja bli behandlade om de hade varit tvungna att lämna allt utom sitt eget liv bakom sig. eller om de känner någon som varit med om det. eller om de varit med om något som ens kan jämföras med den känslan. att inte ha någonstans att ta vägen. att kanske inte ha någon kvar. att inte ha något kvar. med en rysning inser jag efter en stund att jag inte alls vill veta vilka de är. för de skrämmer mig. säkert lika mycket som ett främmande utseende skrämmer dem. jag tycker synd om dem och jag tänker på hur människor från andra länder berikat mitt eget liv. hur mycket jag lärt mig genom att lära känna dessa människor. jag tänker på mina vänner på papaya livs, det härliga paret på kaffeaffären, på chula och på chandana, på ali och teresa och hela hennes familj. på bleta och på alla andra jag känner som inte ser ut precis som jag. och framförallt så tänker jag på att jag själv finns till på grund av att sverige tog emot min mormor under kriget. och till sist att av alla jag känner och träffat så är det människorna med utländsk bakgrund som mest vågat visa sina tänder och skrattat. som varit t a c k s a m m a. men rädda människor har väl aldrig vågat le och få leende tillbaka. DET skrämmer MIG.
av den annars så underbara tvådagarsledigheten återstod så en. eller en halv. första halvan ägnades åt mina bästa arbetskamrater. förmodligen de bästa som finns. de som får mig att känna mig hemma och inte så ensam. de som får mig att skratta nästan hela dagarna på jobbet. de som retar sig på mig ibland för att jag är retlig helt enkelt. och de som vågar säga det till mig. de som står ut med mitt tjat om kaffet och mina smått irriterande språkpolisegenskaper (speciellt vad gäller halmstadspråket). och de som hatar mina provocerande frågor men som inser att jag gör det av en speciell anledning.
emma visste precis vad som skulle muntra upp det hemska. små raringar i tjusig påse. ljuvliga små konstverkspraliner made by hand. choklad har en märklig inverkan på mig. det går inte att vara ledsen när man har en prasslig påse prallar framför sig. och coffee till det. och det går inte att vara ledsen när man måste skratta oavbrutet åt dem. tjejerna, inte pralinerna. för det går inte att vara lugn och oberörd till teresas självironi och hur hon liksom skrattar hysteriskt när hon väl börjar. inte heller kan man sitta ledsen till emmas spontana kommentarer/danser/ansiktsuttryck/sånger, eller till annas herregudande och imitationer.
hela arga/besvikna/ledsna/hopplösa måndagskvällen gick förresten åt till bullbak. man blir glad av kanel. och nymortlad kardemumma. att blanda detta med råsocker och ekologiskt smör (för det är faktiskt godare med eko än vanligt, det är ingen överdrift) gör inte precis saken sämre.
Publicerad 2010-09-17 21:07:31 i Allmänt,
jag tänker på att maud påminner ganska mycket om en liten asjobbig knähund som måste skälla högt och med liksom skärande känsla i öronen. jag tänker också att fredrik borde le lite mer för då ser han mycket snällare ut. nästan helsnäll ser han ut då. vidare tänker jag att jag önskar att jag hade en tiondel av maria wetterstrands skärpa, för att sekunden senare smågråta till lasses tal för de svaga. inombords skriker jag av ilska när jag hör alliansens ignorans gentemot människorna. och jag inser att de menar allvar. de tycker mycket om att prata om hur man ska få mer pengar kvar i plånboken. hehe. vad man nu ska med överskottspengar till när man vet att det finns de som inte ens har en plånbok. och är inte göran hägglund lite lik viktorias daniel?? om man liksom skakar lite på huvudet och försöker titta samtidigt. jag upptäckte naturligtvis detta när jag febrilt ruskade mitt nyfärgade kaffehår till görans obehagliga kommentarer. jag blir nästan lite yr på köpet. men det är skönt. då kan jag låtsas att jag halvsover och att alliansens idioti bara är en dröm. skulle ge mig mer hopp om framtiden och om mänskligheten.
dagens rysare.. jag upptäcker att jag har e x a k t likadana glasögon som göran hägglund. say no more.
jag har aldrig gillat blått så värst. inte till något. rött däremot. rött är energi. röda lingon. rött vin. röd eld. röd jul. röda tomater. vad är blått? blått är lättmjölk.
Publicerad 2010-09-10 23:17:48 i Allmänt,
back home igen. alltid delat i två. lättnad över att allt är tillbaka till det vanliga igen. det nya vanliga falkenberget. dels en känsla av tomhet och saknad. och nästan snopet som om allt plötsligt bara försvann. hela den där känslan av någon slags gemenskap, av att höra hemma. att härstamma. allt borta och försvunnet. kvar stod min nya hotellstyle-säng och den blanka kaffemaskinen. de nu vissna blommorna jag köpte innan vi åkte, för att liksom välkomnas av. den stora tvn och det rena golvet. istället för som där borta. kattungar i drivor, goliatar och nya gutefår. lloyd och kommande nelson. sisters and parents and relatives. alla som känner en så mycket bättre än någon här. som vet mer om mig än någon kommer göra här. samtidigt som här finns det nya och det obekanta. det färska och oöppnade. någon slags kompromiss blev att vi bestämde att vi måste åka hem mer ofta. för att jag ska bli tom mer sällan. och jag fick nya blommor av virgin mary-the nun. nya och ännu finare än de som vissnade..
top-5-list
stadsbesöket
rello-sopplunchen på morrans jobb
den friska luften
trattisarnas ankomst
lilla tomas, minstingen av kattungarna som fortfarande är liten
bubblare: goliat. och hans särbehandling. kom här goliat, du kan följa med. kom goliat, du kan ta lite mer knäckebröd.
