kasparthedog

Nyklippt kaspar och lagad kaffekvarn.

...-det tar två timmar ungefär, så klockan 13 kan ni komma tillbaka, sade frisören glatt. Hon tog kaspar under armen och försvann in bakom vikväggen. Det sista vi såg av vårt får till hund var en ledsen blick. Som undrade han om vi skulle komma tillbaka eller ej.

För att fördriva tiden och för att tänka på annat åkte vi till Ikea. Där bland Docksta matbord och köttbullar slogs tankarna i mitt huvud. Jag hade läst en del skräckhistorier på internet om hundar som får panik varje gång de ska tillbaka till trimmaren. Och om hundar som får lugnande medel för att klara av ett frisörbesök.

Men hon var väldigt proffsig och trevlig, frissan. Berättade utförligt om hur ett besök går till och frågade om lov att använda schampo i badet efter klippet. För det blev just klipp som blev aktuellt och inte trim. Kaspars päls var mjuk konstaterade hon och berättade att sådana pälsar gör ont att rycka, för hunden alltså. Ovanpå detta hans känsliga hud med tidigare eksem. Det fanns inget alternativ tyckte hon. Och vi andades ut. Men trots detta kunde jag inte låta bli att oroas över resultatet och hur han klarade att stå stilla på ett bord...

Vi fick välja mellan tre olika utföranden. Westie original, kortklippt valpstyle eller westie sport. Vi valde sportmodellen som hade lite kortare, mer praktisk kjol och inte lika tjocka ben.

När vi kom tillbaka satt han på golvet och tittade på en shitzu som friserades. Det fanns inga andra vita hundar där, det var därför vi kände igen honom så lätt. Annars skulle vi fått problem. Fåret som vi lämnade in två timmar tidigare var borta. Istället satt en liten vit valp med synliga ögon och morotssvans framför oss. Han kände igen oss hur lätt som helst. På huvudet hade han en gul rosett och han doftade kokos.

tio minuter över sju har vi fortfarande inte hittat någon lämplig parkeringsplats. om man känner mig så förstår man hur detta måste kännas. redan på motorvägen när jag började ana oråd hade jag ringt och kontrollerat den exakta starttiden och fått informationen att tomas kommer börja spela prick klockan nitton. varken före eller efter. inget förband. kom i tid.

en minut in i sturm und drang smyger vi ned på våra platser. två minuter senare är all stress och desperation glömd. tomas, lika välklädd som alltid, har inte förändrats. möjligen något trött. inte lika mycket berättande men lika direkt och närvarande. och någonstans mitt under spelningen fattar jag ett beslut. jag måste börja läsa igen. vakna upp. läsa böcker. tidningar. allt. tomas berättande texter inspirerar mig och jag konstaterar det jag redan vet. min hjärna håller på att damma igen. eller slamma möjligen. någonstans där inne mellan laxfett och damm ligger ord och meningar och kunskap och fakta i dvala. jag ser det klart nu. de har försökt ta sig upp igen men fastnat i något slags mellanskikt. som det där dammfettlagret som bildas på hyllorna ovanför köksfläkten. som bara korvar sig när man försöker torka bort det. det är ungefär det som måste ha hänt. jag har varit så upptagen med att jobba, dressera hund och titta på programbiblioteket att mitt eget lilla bibliotek klibbat igen. livsfarligt. hoppas det inte är för sent.

Jag kan dina trappor
Alla dörrar alla lås
Dina lådor utan handtag
Varje språng
Och när du vaknar
Om en stund ska du höra lövsångaren sjunga
I stora trädet utanför
Kom ut dit och lev innan du dör
Oroshjärta
Du har vaknat upp till slut
och du har klängt längst ut på kammen
Alltid nånting du gjort fel
Och nåt hemskt du sagt
Men ingen bryr sig som du gör
Ingen mänska väger alla orden
Och om nån ändå skulle göra det
Ja men låt då den stackaren göra det
Oroshjärta
 
 (oroshjärta, tomas andersson wij)