kasparthedog

det har blivit kallt. det har även blivit dags för advent. möjligen har det också blivit dags för ett blogginlägg... 
 
med advent följer naturligtvis det årliga glöggmyset hemma hos maria. dadlar i bacon och fyllda champinjoner. bruschetta med ädelost och förädlade fikon. skumtomtar och lufttorkade skinkor. glögg och peppisar. pavlovan i julkostym. nytt för i år var julklappsjakten. ingen var väl särskilt begeistrad i ide'n först men den skulle visa sig göra stor succé. efter tjugo minuters skratt, tårar, svett och slagsmål lyckades jag kamma hem en trisslott. utan vinst. Bleta satt med fyra fem olika chokladaskar plus annat när fem minuter återstod. men lyckades förlora dem alla. tänk om tjugo minuter gick så där fort överallt. jag vill ha leken tillbaka. 
 
vi har skaffat en gran. den väntar på att min nymålade korg ska torka. kanske imorgon. då ska den få komma in i värmen och sprida JULMYS. i väntan på detta försökte jag slå in paketen till kaspars julkalender. innan det hela var klart hade jag förlorat två tuggben och en torkad kycklingfilé. han kunde inte alls förstå vitsen med att packa in alla godsaker i papper. och definitivt inte vitsen med att öppna bara ett om dagen. och inget idag?!

(två av bilderna är lånade av den spektakulära bleta. med förhoppningar om att hon inte blir väldigt arg)

det här är vad febern gör med mig. coca- cola och oförmåga att protestera när Mick bestämmer sig för att se på fotboll. som förresten visas istället för bonde söker fru. den försöker ta kål på mig, febern.

talgbollar till fåglarna. och som underhållning för kaspar. perfekt läge från hans favoritplats på soffkanten.

idag är jag en äkta hemmafru. mannen ska ha en långväga musikgäst som ämnar sova över. en liten detalj som glömts bort och som jag fick berättat för mig i morse, var att gästen fyller år just idag. men som den äkta fru och hemma jag är bad jag mannen snällt om slantar att gå till affären med. för att köpa ingredienser till någon slags tårta. en födelsedag måste väl firas?!

men som duktig hemmafru måste man även städa. och byta lakan. och klä på den nakna soffan lite nytvättade kläder. men det är inte lika kul... så jag förbereder ett annat kalas' dessert. gissa vad?

vi har varit i Kungsbacka idag. mycket ska ordnas inför mickis kommande 30-års dag/fest/firande. medan han yrade runt bland krämer och champagneglas i plast passade jag på att inhandla kvällens middag. de tillhandahåller hjärtmusslor där, på torsdagar och fredagar har jag märkt. så ikväll blir det italiano. med prosecco och linguine och vongole. jag tänker osökt tillbaka på en Olidligt het sommarkväll i Florens. Vi har varit på stan precis hela dagen och micki har låtit sy upp sin röda skinnjacka. vi har ringt hem och kollat hur kaspar sköter sig på pensionatet. han har träffat en tjej får vi veta. jag känner mig lugn. jag har skoskav och är svettig. det är trettio minuter till fots, till bilen. nästan tjutfärdig begär jag att vi ska in på en supermarket. klockan är över åtta på kvällen men delin har öppet. jag köper vongole veraci. minimodellen. de kallade dem något som påminde om lupiner. lupini? minns ej. men de var små. hundratals i ett nät. på hennes dåliga engelska och min värdelösa italienska kommer vi fram till att de ska sköljas i över en timma. jag minns allting.

ikväll återskapar jag något av detta, så gott det går hemma i Sverige en kväll i november. utanför lever hösten sitt liv. men det gör inget. inte ikväll.

vi brukar superstäda på fredagar. av den enkla anledningen att jag är ledig på fredagar. och fredagsmyset blir så mycket mer gemytligt i skenet av nya ljus, doften av rengöringsmedel och färska lakan. ikväll blir det kalkon och risotto. kaspar får skinka. städningen föregicks av vaniljhjärtan. färdiga fusk-bake-offs. jag vet faktiskt inte varför. det är inte ens något favoritbakverk. men de såg så goda ut. och det var ett extra förmånligt pris.