kaspar och jag trotsar regnet och åker till skogen. Han hjälper mig finna några kantareller till en god kvällsmacka. Vi är ensamma hemma ikväll, nämligen.
Vi besöker en loppis och får med oss några böcker hem. Jag tänker mig att min resterande semestervecka ska ägnas åt diverse aktiviteter som jag normalt inte hinner med. Eller prioriterar bort snarare.
...då kan man inte riktigt låta bli att köpa dem lite ofta...
micki vaknar före mig. Klockan är fem i sex och klockan ska snart ringa. Det spöregnar ute och en tanke kommer och försvinner lika fort. Men det är så ofta man säger just sådär. Att man önskar man kunde ligga kvar och vara ledig och höra regnet utanför. Bara mysa. Och hur absurt det än skulle vara att jag skulle ligga kvar i sängen, vaken, så är det något jag ofta säger när jag kommer till jobbet. Kanske mest för att ha något att säga. Eller för att passa in, eller för att det är något man bara säger. Precis som när man frågar hur det är och när man inte bryr sig alla egentligen. Man gör och säger de märkligaste saker, för att passa in. Fortfarande. 32 år. Ibland skäms jag över hur jag nickar medhållande när någon säger att idag skulle man bara vara inne och mysa under en filt. Herregud. Och det är bara EN sak.
Jag vet inte varför det blev såhär. Jag skulle ju skriva om resan. Om hur skönt det kändes att bli blöt av regnet när vi vant stuvade in våra kära tillhörigheter (läs nödvändigheter) i blacky the clio. För om det är något vi kan så är det väl att utnyttja lastutrymmet på min bil på bästa sätt. Och fastän vi vet att vi kommer bygga om samma fina packning senare på kvällen, så är det med en liknande lyckorus-känsla vi packar in. Jag har plattat håret; det håller sig fresht längre så. Efter fem minuter är det förstört. Men det gör inget. Det heller.
För snart åker bi härifrån. Och jag kommer inte vända mig om.
...det gjorde jag inte heller. Förrän nu när vi är hemma igen. Nu vänder jag mig om hela tiden. Backar tillbaka och läser de sista sidorna igen. Uppmärksamt, som letade jag efter något jag missat. Eller för den ljuva njutningens skull. Jag smakar på musslorna, känner att vinet är lite för varmt ; allt är för varmt här. Poolen håller 30 grader och jag hjälper en stackars humla som kämpar för sitt liv. Den håller på att drunkna men jag räddar den.
Jag lyfter blicken nu och det regnar. Men jag vill inte längre bli blöt och jag vill inte skratta och packa bilen. Jag förstår inte någonting av det här landet just nu. Jag vill packa ner min hund och min man i en stor väska på hjul och rulla iväg till det där stället som jag älskar så mycket. Bilen får stå kvar. Den är trött.
