kasparthedog

fadderbarn på besök med bästa kristin. fadderbarnet ville inte gå och lägga sig. fadderbarnet ville titta på bamse, kasta barba-hårig i golvet gång på gång, läsa laban, äta stjärnor i smyg, äta broccoli, undersöka och valla fårskinnet.

med kristin var allt som vanligt. allt lika roligt och allt lika självklart fortfarande. jag hoppas att det alltid kommer vara så. det enda som förändrats är våra fyndrundor. men det är mer själva omgivningarnas fel. det är liksom inte alls detsamma att gå och fynda på röda k i falken som det var att fynda på bra och beg. eller på kultur-bra&beg-eriks-rundan.

jag hade glömt hur viktigt det är att faktiskt omge sig med människor som talar samma språk ibland. som läser på exakt samma sida som jag själv. och nu när de åkt blir jag påmind om hur noga jag måste vara med att bevara detta. för att inte glömma bort vem jag är. och för att inte damma igen helt. lite som med min eltandborste. jag måste också få ligga i min laddningsstation då och då. för att orka med det nödvändiga. min egen batteriladdare. det är vad hon är. jag är så glad att de var här. och som vanligt när besöken är slut så infinner sig vemodet som en envis huvudvärk. fast det gör inget. då vet jag att inget viktigt förändrats.

början av veckan tillbringades mestadels under täcket läsandes tidningar och kokböcker. jag är inte så bra på det där med att inte vara rastlös men fick roa mig bäst det gick. när jag vaknade på söndagen kände jag mig som 75 år med svullna leder och röda utslag på hela kroppen. var kom det ifrån?! på måndagen gick jag entusiastisk till jobbet och försökte att inte låtsas om mitt tillstånd. men mina muskler kändes helt förtvinade och det kändes som om jag legat ned och inte rört mig alls på två månader. varje steg en ansträngning. jag förstår inte var detta kom ifrån eller varför. jag fick gå hem och kurera mig. hemmatiden ägnades åt en fördjupning i sopperioden samt chokladtryffel-tillverkning. och det som blev över fick bli en stärkande chokladmask ;)

maria var snäll och kom med min älsklingsrätt. typiskt att de ska äta det just när jag är sjuk. men tur att man har snälla kollegor :)

idag dricker jag espresso med vispad grädde i brist på mjölk. visar sig vara riktigt trevligt. och så har vintern kommit hit lite. hoppas den stannar. min bakelsemössa håller formen ännu. vilket fynd. och jag tänker på hur mycket jag saknar den tiden i örebro. och när ia köpte sin åhman-jacka. jag vill också ha en åhman. åhmanjackan, den gula saaben och bra och beg. det känns så länge sedan nu men jag minns till och med hur det luktade i saaben. i n n a n  räkfrossan.

äter tre kanelbullar i sängen, dagen till ära. perfekt start på en ledig dag.

anna hade varit i london och hade med sig en väldigt trevlig present i form av kaffe från starbucks. jag har aldrig varit på något starbucks själv så det kändes mycket spännande. så medan micke och karlsson spelade playstation-tennis hade anna och jag mysig kaffestund med det nya. ljuvligt, mycket riktigt.

dagens bakning blir chockerande nog inte kanelbullar för det har jag redan i frysen. utan sådana där mormors-rågkakor. som man penslar med extrasaltat smör när de kommer ut ur ugnen. jag har längtat ganska mycket efter dem. när vi var små stack vi alltid till mormor och morfar direkt när vi hade vaknat och innan föräldrarna ens vaknat. varje dag några nya bakverk. och lyckligast var man nästan när det var rågkakor. man förstod direkt när man kom innanför dörren. buckliga handdukar, med brödkakor under, i hela hemmet. i trappan, på golvet, på bänkar, överallt. många bröd gick det åt. jag undrar nu i efterhand vem det var som faktiskt åt alla dessa bröd. och bullar. och kakor. vi åt nog större delen av dem, mina systrar och jag. men ändå. varje morgon klockan fem började det bakas. brödkakor alltså. man fick alltid skära dem när de kom direkt ur ugnen. liksom rykande heta. och så ett tjockt lager smör och en ostskiva på. eller två. eller som morfar som skar sin ost med kniv för att få den rätta tjockleken. alltid lagrad ost som luktade. aldrig barnost. aldrig något skräp.