grålle
det har gått en liten tid ja. det är jag medveten om. ganska mycket tid för att vara korrekt och det tycker jag nog att man ska vara. det finns liksom inga ursäkter till frånvaron. annat än att jag inte har haft någon lust att skriva eller dela med mig av foton. under hela den här tiden. vid flera tillfällen har jag loggat in och satt mig för att skriva. med kaffe och med avstängd tv. inget programbibliotek som ska kunna distrahera. men orden stannar kvar i mitt huvud. vill ej ut. har gömt sig. hela mitt huvud har sovit tror jag. jag vet inte vad det är men jag tror mig känna att jag är på väg tillbaka. tillbaka upp till ytan. ut ur skogen. ut ur dimman. jag tror jag ser det nu. precis i slutet där, i kurvan. ljuset. det som ryms i mitt synfält är det som finns just nu. men jag vet att ljuset lurar precis där borta. jag kan känna värmen.
en irrfärd har det varit. den här tiden. en underjordsvandring med ekande botten. nycklar som klirrar mot varandra och som hör hemma i något lås, någonstans. de har legat på botten som skramlande nygifta-burkar när jag smygit runt. utan att riktigt veta var de passar. vart var och en av dessa nycklar passar. jag brukade veta precis. nu passar ingen någonstans. jag tror det är det jag gjort den här tiden. provat nycklar. fastän jag vet precis så har jag inte kunnat hitta dem i mörkret. vilken som går till vilken dörr. men så började ljuset uppehålla sig något längre vid dagen och ibland hann jag till och med hem innan det blev mörkt. och då hittade jag direkt, förstås.
två månader har det gråa stökat till och skräpat ner. två månader av livet som varit inlindat i grå bomull. ett tunt men ack så oigenomträngligt hölje. men,, om två nya avskalade månader är våren här på riktigt och jag kommer att se tillbaka på den här tiden och känna aha. det är bara nu jag inte kan se det. men jag har känt det. att något hänt. eller inte hänt som det känns. men någon form av transformation har ägt rum. med mig och med naturen och med terriervalpen. det har gått både fort och sakta. jag måste snart stänga dörren bakom mig. och jag kommer inte att återvända. om två månader kommer jag ha planterat och vi kommer ha börjat grilla. toscana kommer att vara inom räckhåll och jag kommer ha alla nycklar i låsen. alla potatisar i burken. alla chips i påsen. den lille tonåringen till valp kommer ha kommit ur sin trotsålder. detta är mitt mål. iallafall. 
