Ny telefon, ny blogg
Jag tänker flytta till denna adressen nu: www.kasparthedog.wordpress.com
vi myser
lazy sunday
helgens timmar har förflutit med minimal ansträngning. att leva. den perfekta helgen behöver inte innehålla så värst mycket avancerade grejer. den perfekta helgen är en helg full av mental vila och ro. som att laga mat. promenera med kaspar. umgås med micki som för en gångs skull är ledig en helg. eller att städa. jo städa kan faktiskt vara otroligt rogivande. tänk städa bort det som varit och lägga ut ett vitt lakan. och jag älskar vita tomma prassliga färska lakan.
ett litet brev
bland det roligaste jag vet är att få ett fysiskt brev. det är en sådan känsla i att se ett kuvert, adresserat just till mig och som saknar fönster. det ska vara handskriven text naturligtvis. det skickas alldeles för få brev.
just detta brevet innehöll en massa tepåsar :) det liksom förgyllde hela kvällen och säkert hela veckan och definitivt varje gång jag tar en kopp te. det var från emma. som förstår precis..
solnedgång och promenad med vår vita son är en annan sak som kan förgylla en del.
om man inte har...
...ett sånt där tjusigt leila-förkläde får man väl skaffa sig ett provisoriskt sådant. och så måste jag göra aioli till rekerna
om vitaminer. och om gröna flärdfulla drinkar.
poirot var på hälsohem i gårdagens avsnitt. han hade nog gillat min vetgräs-spirulina-spenat-drink. något som vi inmundigar varje morgon och kanske är det inbillning, men oj så pigga vi blir. extra pigg blir man naturligtvis av den lyxiga maskinen. nya älsklingen i köket.
ikväll är det slut på tramset dock. räkor och prosecco står på menyn. till det, favoritserien dicte. en kväll helt i min smak.
om lyxen av att ha den bästa mannen...
om det är något han är bra på, så är det att muntra upp när det känns trött och tråkigt. och om det är något han också är bra på är det att alltid vara positiv till förslag och önskningar. vill man åka och köpa glass mitt i natten på Shell så behöver man inte ens fråga två gånger. eller om han kan tänka sig laga en extra god middag när man själv gärna vill relaxa i soffan. det är just vid sådana tillfällen man känner av den där osynliga lyxen. den som bara jag kan se. och det är just sådana tillfällen man får komma ihåg när man kommer hem och disken svämmar över eller när det ligger sju använda handdukar i en blöt hög på golvet. ibland är jag inte så bra på det. och ibland minns jag allt. ikväll minns jag allt och ikväll lagar han entrecote från mostorps gård. och bearnaise. och ett glas vin.
fyra år från nu
det regnar mot rutan. rutorna för att vara korrekt. jag hör det flera gånger under natten då jag oroligt vänder och vrider mig på mitt två centimeter tjocka liggunderlag. jag är för pigg. för utvilad. jag har varit ledig en vecka innan vi reser. en vecka av lugn och ro och längtan. benen i min kropp gör sig påminda på ett helt annat sätt såhär första natten än vad de kommer göra nästföljande natt. jag tänker den här första natten att det måste vara ungefär så här meine schwester kände sig, när hon var sjuk. att benen stack ut. fast i en mjuk säng. men ändå. jag tänkte just så.
regnar, alltså. med en smula akrobatik får jag så upp dörren och kravlar ut. det var mörkt när vi kom hit så jag blir förvånad över hur civiliserad en rastplats kan se ut i dagsljus. i mörkret kände vi oss skyddade och inbäddade. nu är allt så mycket tydligare. precis bredvid vår bil har en kostymkille parkerat sin silvriga mercedes. han har fällt ned sitt säte och sover med öppen mun. inget täcke. jag skakar av kudden och får fatt i min serways påse som jag förberett redan hemma. vi har varsin. serways-påse. serways är en rastplats-kedja i tyskland. i påsen ligger flip-flop-tofflor, handduk, tandkräm och tandborste. schampo i miniflarror. jag är stolt över de här påsarna som jag så omsorgsfullt förberett. som av en händelse är de prickiga. rödvit-prickiga. matchar min klänning som också är prickig, om än svartvit. jag har valt den här klänningen med omsorg. för att resa bekvämt.
jag köper en dusch. det tar en stund innan jag förstår vad de menar i kassan. att jag måste lämna min bilnyckel i pant mot duschnyckeln. och när jag fönar mitt hår kommer en dam som jobbar på duschen fram och frågar mig något på tyska. senare förstår jag att hon menar att jag borde ha en plattång. men just då hörde jag bara att hon ville steka mitt hår. och jag nickar och ler, som jag alltid gör, när jag inte hör riktigt. det tar en dag att vänja sig vid tyska språket. och nästa dag är vi i södra tyskland och jag är inte alls lika mallig längre. i södra tyskland talar de ett språk som jag knappt känner igen. om jag nu tyckte att det började gå bra, dag ett...
tillbaka vid bilen ligger micki fortfarande och snarkar och kostymkillen står nu och pratar i telefon, gestikulerande och väldigt vaken. jag väcker micki och berättar om hur väl omhändertagen jag blivit, inne på gästhuset. ingenting är som hemma. och jag älskar det. jag packar upp engångsgrillen på ett rastplats-bord. vi kokar vatten över elden och lagar kaffe i medhavd bodum-press. en känsla av välbehag sprider sig i kroppen. på en rastplats, mitt i tyskland, mitt i sommaren. och jag minns just den där morgonen. jag vet inte varför den kommer till mig just ikväll, en fredagskväll i mars. men jag längtar. tre månader kvar. låt det gå fort.
apropå att vakna upp på ett annat ställe än man gått och lagt sig på. det hände oss en gång när jag var liten. eller mindre. vi var på resande fot i norrland. min familj och familjen karolina. de hade husvagn, vi hade tält. annars var vi nog ganska jämlika, våra familjer. men just när det gällde detta hade de en lyxigare resesituation än vad vi hade. det blev väl sent och vi behövde någonstans att sova. de gick och lade sig i sin husvagn och mina stackars föräldrar tragglade upp tältet. hade vi bara väntat någon timma till hade säkert solen gått upp och vi hade kanske valt en annan övernattningsplats. istället vaknar vi upp på en soptipp. men jag minns det fortfarande och jag skrattar åt det ibland. för mig själv, i mitt huvud. och det får mig att behålla mitt fokus på jorden. många saker ifrån min barndom hjälper mig med det. och speciellt saker jag delat med den familjen.
nedan följer några saker jag saknar och tänker på, från 2010. fjärde året i år. jag har aldrig längtat mer.
