kasparthedog

negos

Publicerad 2012-06-19 11:00:41 i Allmänt,

semester ger tid för livsviktiga saker som att göra precis vad man vill. tid och rum är mindre viktigt och jag känner mig levande. de dagar jag varit ledig hitintills har innefattat diverse köksarbete. på heltid har jag bakat, gjort saft, lagat mat, diskat, organiserat frysen osv. det låter ju som en katastrofalt dålig semester men tvärtom faktiskt. det skänker mig en känsla av lugn och tillfredsställelse. att veta att köket är fräscht och städat och att det finns mat överallt. och om man vill ha något trevligt att fika med så finns det många olika sorter. för det finns väl inget värre (okej en liten överdrift kanske) än att vara sugen på något speciellt och så finns det inte?! nu finns det. och just nu var jag sugen på n e g e r b o l l a r . så heter det ju inte. till fint. men det heter så för mig. och jag är kanske inte så himla fin.

eller negos, som vi brukade kalla dem. min vän L och jag. negos.

Kommentarer (0)

fläder och den berömda nötkakan

Publicerad 2012-06-17 20:56:53 i Allmänt,

vi är ensamma nu, kaspar och jag. han stack och lämnade oss djupt besvikna. några minuter har gått och vi tjurar fortfarande. det är en smula ovanligt för att vara oss. att tjura i flera minuter.

allt började så bra. vi var och plockade fläder. eller, när man beskriver det så, så låter det ju som att det bara är att plocka. så är det förstås inte. bakom själva plockningen ligger naturligtvis åtskilliga timmar av kringresande, sökandes. det blir mycket diskussioner av det häftiga slaget. det är alltid något problem med farten när man letar fläder. antingen kör man (läs mickis) på tok för fort för att man ens ska hinna se skillnad på fläder och hundkäx liksom. eller så kör man (okej jag kanske kör lite väl sakta) så sakta att passageraren skäms och oroar sig för att eventuella cyklister ska stanna och tro att vi ska fråga om vägen eller så. man är som minst sams när man är ute och letar kan man säga. sedan när man får syn på en perfekt utslagen blomma så är man plötsligt bästisar. vi fick ihop till en säck och allt var frid och fröjd...

en timma senare sitter vi hemma i sofforna och äter till leila bakar i frankrike. hon gör chokladcroissants. jag blir såklart sugen på en men säger inget. jag kan inte baka croissants. jag har ingen marmorskiva och definitivt inte tid. jag berättar att jag tänker baka en nötkaka. han frågar inte mer om det. frågar inte något alls. bara accepterar och nickar. men alltså, det är en speciell nötkaka försöker jag. den som mormor alltid gör. ok ok får jag nu till svar. fortfarande inga frågor. fortfarande inget intresse. - jag funderar på att gå och köpa croissants, berättar han efter en tids tystnad. va? varför då?? hörde du inte, jag ska baka nötkaka. den är ju berömd! världsberömd nästan. - jo men jag blev så himla sugen på croissants, med choklad..

fem minuter senare är han redan utanför dörren och jag hinner inte ens hejda honom. tänker inte ens hejda honom. vi ska tjura nu. kasse och jag. ända tills han kommer tillbaka med frysta bake-off croissants. jag älskar dem men det tänker jag absolut inte erkänna. istället maler jag mina hasselnötter i min stenålderskvarn och inbillar mig att jag inte ens är intresserad av hans dumma franska fuskiga bakverk. och absolut inte med nutella...

Kommentarer (2)

nyklippt

Publicerad 2012-06-17 11:16:54 i Allmänt,

lite färska bilder

Kommentarer (3)

if you are a bird i am a bird

Publicerad 2012-06-09 20:36:35 i Allmänt,

vi blev anfallna av ett gäng fiskmåsar idag, kasse och jag. det är ett väldans liv ovanför oss men jag tänker inte så mycket på det. fiskmåsar brukar vara ganska jobbiga och låta mycket. plötsligt dyker den ena ned och hugger min vän i ryggen. det är som i en film. det går så fort men jag hinner se och tänka så mycket. jag hinner se ansiktsuttrycket och ilskan. jag fattar ingenting. vi börjar springa varpå nästa mås dyker ned och försöker få tag i mitt hår. det hela måste se ganska festligt ut, på avstånd. speciellt måste hon tycka det ser kul ut, hon som stannar och släpper oss över gatan. hon sitter ju där på betryggande avstånd, inne i sin bil. jag tänker på det där sedan. när vi kommit in och hämtat oss en smula från chocken. jag tänker att det måste sett kul ut. jag tänker också att hon måste skyddat något. måsen. kanske en baby på rymmen. vi såg ju ett prickigt äggskal häromdagen. kanske hade man gjort samma sak. men jag är ändå fortfarande förbannad när jag tänker på det. biter de honom igen måste jag kanske kasta en sten eller två.

vi åker till glommen och kaspar, helt återhämtad från det hemska, springer lyckligt i sin lina. då och då kommer han springande och får sin belöning. spontankontakt måste belönas mycket har kursledaren sagt. och jag känner att han blir duktigare och duktigare för varje dag. vi slår oss ned vid vår vanliga sten och jag ångrar att jag hastade iväg så, utan kaffe och utan något trevligt att äta på. jag ser en massa stenar, stora nog att knocka en fiskmås med, om man träffar rätt vill säga. jag rafsar ihop de finaste och lastar fickorna fulla. vi börjar gå tillbaka mot bilen. det börjar bli kallt och det blåser. på avstånd hör jag strandfåglar och en fågelskådare dyker upp i horisonten. jag tömmer mina fickor. steg för steg, sten efter sten. väl framme vid bilen är fickorna tomma och lätta. kaspar är sandig om tassarna men han får sitta i framsätet. han älskar det. världen tillhör honom när han sitter där och spejar.

väl hemma igen lagar vi pappardelle bolognese och äter framför morden i midsomer. jag tar ett glas vin från sicilien, kaspar ett glas vatten. en känsla av lugn sköljer över oss. här hemma kan ingen skada oss. ingenting och ingen.