vi åker till glommen och kaspar, helt återhämtad från det hemska, springer lyckligt i sin lina. då och då kommer han springande och får sin belöning. spontankontakt måste belönas mycket har kursledaren sagt. och jag känner att han blir duktigare och duktigare för varje dag. vi slår oss ned vid vår vanliga sten och jag ångrar att jag hastade iväg så, utan kaffe och utan något trevligt att äta på. jag ser en massa stenar, stora nog att knocka en fiskmås med, om man träffar rätt vill säga. jag rafsar ihop de finaste och lastar fickorna fulla. vi börjar gå tillbaka mot bilen. det börjar bli kallt och det blåser. på avstånd hör jag strandfåglar och en fågelskådare dyker upp i horisonten. jag tömmer mina fickor. steg för steg, sten efter sten. väl framme vid bilen är fickorna tomma och lätta. kaspar är sandig om tassarna men han får sitta i framsätet. han älskar det. världen tillhör honom när han sitter där och spejar.
väl hemma igen lagar vi pappardelle bolognese och äter framför morden i midsomer. jag tar ett glas vin från sicilien, kaspar ett glas vatten. en känsla av lugn sköljer över oss. här hemma kan ingen skada oss. ingenting och ingen.


Christina
Stackars Kaspar...dumma fiskmåsar
emma
kasse :O
Karro
Å helvete vad arg jag blivit! De är fn inte kloka de där måsarna. Kan de inte lära Kaspar att försvara sig mot sådant där på den där kursen. Tur det gick bra med er båda.

3