kasparthedog

jag hade hört mycket om den nya gäststugan men det gick inte att förutspå hur fantastisk den var. blommiga tapeter som såg ut att vara från tiden, vitmålade höggavlade sängar, korgstolar, pioner, levande ljus överallt, böcker och ett skåp med tekoppar och tekannor.. med lite fantasi kunde man lätt se miss marple sitta där vid vedspisen i en korgstol, stickandes. hennes kofta och stråhatt hängde faktiskt på kroken vid dörren.

vi kom fram vid sjutiden på morgonen, lagom till hammarsbornas morgonkaffe. trots det lockande kaffet bestämde vi oss för att gå och lägga oss en stund. det skulle visa sig omöjligt att kunna somna. istället såg jag framför mig diverse idéer och förslag som jag var tvungen att försöka komma ihåg att berätta när vi senare skulle gå in till värdinnan.

natten därpå drömde jag om en brun råtta som gick lös i rummet. jag sov hela natten och på morgonen kändes drömmen så påtaglig och verklig att jag var tvungen att titta under sängen. ingen råtta. jag minns att jag tänkte i drömmen att det var så typiskt att micke är allergisk för annars kunde vi haft en katt som kunde ätit upp råttan.

på kvällen skulle emma hålla kalas med fördrink och allt. fortsättning kommer imorgon. råttdrömmar är uttröttande och jag måste vila mig.

första semesterveckan tillbringas ironiskt nog i goda arbetskamraters lag. jag har alltid haft svårt att släppa taget om saker. först. sedan glömmer jag fort. jag får svårt att släppa lilla smutsiga anna som lyckats göra sig en ganska stor plats inom mig. det blir svårt. fast som med allt så blir det väl vad man gör det till. det blir tomt på jobbet. men som med jonas blir det kanske vid återseendet som om tiden emellan aldrig funnits. somliga människor stannar kvar precis som om de aldrig försvann. samma sak vid återseende. samma jargong. samma skratt. tanken tröstar mig.
"himlen förändras men inte själen för de som seglar över havet"

igår kväll gjorde jag en lista som var ganska lång. micke gjorde en han också, till mig att ta hjälp av när jag åkte och handlade på ge-kås inför italien-roadtripen. jag har inte följt den. inte heller har jag varit på ge-kås. istället har jag gjort annat tydligen för dagen är nästan slut nu. tänk vad olika fort en dag kan gå.

vi har inga klockor i hemmet. på jobbet tittar jag på klockan säkert två hundra gånger på en dag. hemma undrar jag inte vad klockan är. klockan halv elva på förmiddagen ringer kyrkklockan och även klockan åtta på kvällen. däremellan famlar jag i ett klocklöst mörker. kanske är det därför tiden går så fort. eller känslan av att tiden går så fort kanske beror på att man låter den vara i fred. och nu när jag sätter mig vid datorn för att lägga in bilder från kameran ser jag att dagen snart är slut. och jag hör det på tystnaden som grannarnas grillgäng lämnar efter sig. lite tomt och dött på något vis. uttömt. denna dagen var så lång och så kort.

idag har jag: 
 
vaknat före m, fast med nässelutslag på hela ryggen
ätit frukost i en och en halv timme ute i morgonsolen
åkt till statoil och förlorat mitt visa-kort i automaten och fått reda på att den går att öppna igen så snart det blir vardag igen. det vill säga på tisdag.
varit i halmstad i den olidliga hettan
ätit frikadeller i tomatsås med pappardelle (ensam-hemma-mat)
läst tidningar i solen
installerat vårt nya kylskåp och upptäckt att frysen är mycket mindre än den förra.
slängt massa glass och bestämt att hädanefter köper man glass endast när man är verkligt sugen på det och inte bara för att det kan vara trevligt att ha glass hemma. ifall man blir sugen. hur ofta blir man sugen på glass när man har det hemma liksom. aldrig. man blir bara sugen när man inte har det.
dammsugit med ny färsk dammsugarpåse och undrat varför man inte byter den oftare
torkat golven lite halvslarvigt. vet ej varför. inte min stil alls
tvättat några tusen handdukar

idag har jag INTE:

varit på ge-kås och provianterat inför semestern
slängt alla kartonger och tidningar och frigolit på återvinningsstationen. de ligger fortfarande kvar och myser i min bil.
städat och organiserat städskåpet
bakat nytt bröd
varit på loppis som jag skulle
haft spa-kväll för mig själv med spikmatta
vikt ihop tvätten från förra veckan som fortfarande tar upp en hel soffa.

det där med ge-kås liksom skrämmer mig lite. jag vill inte alls gå där och trängas och bli överkörd. egentligen. å andra sidan vill jag visst åka dit och våga vara där ensam. våga lämna schampo-avdelningen och kanske till och med åka på det konstiga rullbandet ned till elektroniken. gå i min egen takt och inte behöva oroa mig hela tiden för att tappa bort m eller för att tappa bort mig själv och bli påkörd på hälsenorna av de vilda tanterna. eller oroa mig för att vi ska tappa bort varann och min mobil plötsligt ska sluta fungera. det är just sådant som skrämmer mig med ge-kås. hysterin. och det är just därför jag inte varit där så många gånger. men det var mitt eget förslag och vi skrev listor och alltihop. så jag fattar inte vad som hände idag. jag tror det var den dumma statoil-maskinen som förstöde alltihop. jag var så arg och upprörd att jag helt glömde bort ge-kås och åkte till halmstad istället. men det gör inget. jag åker dit imorgon. micke kommer vara superdupertrött när han kommer hem från bröllopet och när han går upp kommer han vara stressad över att han är försenad till nästa. så det kommer inte ens hinna uppdagas. när han kommer hem efter söndagsbröllopet mitt i natten kommer ge-kås-påsarna stå uppradade med silvertejp och liggunderlag och allt vad det är. ingen kommer märka någonting.

sedan är det en sak till. jag känner mig som en fågel i bur när jag inte kan vakna upp till en dag utan att känna att det är min dag och jag kan göra vad jag vill. bara tanken på att veta att jag har något jag SKA göra gör att jag dröjer extra länge med att gå och lägga mig. att ha saker inbokat eller bestämt ger mig alltid en släng av ångest-light. att inte kunna bestämma samma dag, att veta att det förväntas av mig att göra de här sakerna. det spelar ingen roll om det jag har bokat in är hur kul som helst eller att jag tycker jättemycket om den och den kompisen jag ska träffa. det känns bara jobbigt. sedan när jag väl är på plats är det jättetrevligt och det jobbiga är glömt. kanske blir det så med ge-kås imorgon också.  

jag älskar listor. förr i tiden hade jag till och med en list-bok. väldigt seriöst var det med en lista per sida. inte lista på lista som jag brukar göra utan snyggt och prydligt. det var förstås inte särskilt hållbart. man ska aldrig försöka vara något man inte är tror jag. det blir så lätt obalans. hursomhelst. jag älskar listor men det är så sällan de följs. bättre är det med packlistor där man stryker det man packat ned. jag gillar att stryka, det ger en känsla av tillfredsställelse och fullbordan. men på städlistor får man stryka så väldigt sällan. och även på önskelistor. förstår inte varför.