kasparthedog

"hemma" på besök. tillbaka till mitt hotellrum. nya tassbadkaret måste invigas förstås. gemytligt välkomnande med kandelabrar överallt på golvet samt perfekt tempererat vatten. min husfru här på hotellet vet precis.

mammas 50-kalas. trevlig tillställning. mat till förbannelse. tårtor. kaffe. elliot med sitt stackars trasiga huvud. inte så värst glad.

längtar hem till min byxtjuv där hemma. ett tips,, lås på garderoben om man råkar leva med någon i samma storlek. stort lås. och speciellt när man reser iväg några dagar. gott om tid för byxtjuvar att härja fritt.  fast det är väl just de där sakerna. som man retar sig på. som man inte skulle vilja leva utan ändå. skulle man inte sakna dem när man inte längre hade dem att reta sig på.  i HAVE found what im looking for. faktiskt. blir extra tydligt just de här dagarna. och jag vill inte vara utan det.

imorgon sista dagen innan min nästan-en-vecka-ledigt börjar. söta lilla pocahontas som låter mig börja tidigt också. tack för det bleta-biet. bara en liten dag kvar nu. det är märkligt det där, med tiden. först går alla fyra dagar jättefort och så sista dagen evighetslång.

en evighet, det är en lång tid det
en evighet kan va en söndag i april
eller två ensamma männskor på en suddig bild  (marias kyrka, lemarc)

mamma 50 år på söndag. femtio. dubbelt så gammal som ia. eller ia hälften. mindre än dubbelt som mig. när hon var 28 fanns både jag och ia och emma. emma brand new. ser på mina egna 28 och kommande 29. konstaterar vad jag redan visste. här finns ingen varken någon räka eller ia eller emma. en loke förstås. en svart pälsig loke som inte ens är här. i miss. och så en michael. med lång huvudpäls och skägg. och han är här. och. nu. just nu. carpe diem.

nu dags för jonas the chef´s specialdrink. varm choklad med cognacsgrädde. o lord. till detta förhoppningsvis djurdokumentärfilm. annars the notebook.

festival igen. kanske hela mitt liv är en enda lång festival. bara byta tema lite då och då? den ena perioden avlöser den andra. aldrig normala mängder aldrig normalmycket aldrig lagom. alltid övermycket alltid mani alltid superfokus alltid superseriöst. lagom är inte för mig. normal är inte för mig. mittemellan är så lite mycket INTE jag som går att vara. på riktigt eller inte alls. 

festival alltså. beck-festivalen närmade sig sakta sitt slut. tyvärr. istället, och för att jämna ut övergångsperioden däremellan, elvis. en film om elvis. sedan dokumentär om olle ljungström. kul kille. inspirerande på något vis. och så festival igen med fågelfilm. som bekant så behöver man vissa grejer till en festival. man behöver ostbågar, pizza, godis, något att dricka och så behöver man ett trevligt festivalsällskap. som ibland somnar mitt under festivalen men ändå. att ha festival själv skulle förstås kunna fungera lika bra. minst. men det skulle vara något annat. något helt annat.

hörde någon på tv nyss, säga att ögonen är själens spegel. jag sätter mig vid en spegel i mitt hem och tittar in. först knackar på lite tyst och inte för hårt, vill ej skada. tittar in sedan, genom fönstret. hallå. det är tomt. tomt och ekar på något vis. något verkar fattas därinne. något liksom ligger och skramlar på botten. som tomma skal. tomma frasiga skal. som löv nästan. min homeopat frågade mig en gång hur jag bekräftar mig själv. ja. hur gör man det. jag visste det inte då. ingen aning. hur ska man veta det? först flera år senare kom jag på det. genom att alltid ge mig själv vad jag behöver. behöver jag bada så gör jag det. behöver jag skriva så gör jag det. behöver jag två pizzor så skaffar jag det. behöver jag snälla ord så läser jag några bra affirmationer. tyst och för mig själv. behöver jag ett kilo godis så äter jag det. just nu behöver jag fika. det tomma skramlandet är ekot från min mage. att jag inte tänkte på det. små stackars lagerblad är det ju.