örebro
örebro är verkligen tjusigt på hösten. slottet har liksom bäddat in sig i rött. stoppat om sig. jag försöker tänka tillbaka men kan inte erinra mig om att jag tänkt på eller sett det i den röda skepnaden innan. man ser saker på ett annat sätt över tiden och avståndet, märker jag. det som var självklart då är inte alls lika aktuellt och naturligt nu. och saker som jag sett varje dag innan, ser jag nu på ett nytt sätt. som detta med slottet. eller som att den lilla parken precis innan mitt förra hem, plötsligt fått en helt ny färg. jag har knappt ens vetat om att den fanns. varför gick jag aldrig dit?
i brist på andra fynd köper jag en bok som heter fransk afton. med i boken ligger en cd-skiva med delikat fransk musik. jag drömmer mig bort en smula medan jag tuggar praliner från älsklingsbotiquen i ö. det hela ter sig plötsligt väldigt självklart.
på väg hem till falkenberg igen stannar vi till i ett litet samhälle som verkar så ledset, visset, att jag inte kan låta bli att tycka lite synd om det. att liksom sympati-stanna och kolla in i en lopphandel. det visar sig vara en bra affär och jag kommer ut med en dress i mörkblått. eller pariserblått om man vill.. bildbevis på fyndet kommer senare. smålandsstenar var det förresten. vilket namn. jag har åkt förbi och igenom så många gånger utan att tänka på själva namnet. men det är alltså smålandsstenar som hyser både alex korvbar och göstas konditori. båda från tiden. båda med neonskyltarna med saknade bokstäver här och där. jag gillar det.
lloyd är som en magisk växt av något slag. han växer när det inte syns. på natten säkert. och så nästa gång man ser honom så är han redan långt före. på en månad har han vuxit in i sin superman-dräkt. det är ganska mycket det.
i brist på andra fynd köper jag en bok som heter fransk afton. med i boken ligger en cd-skiva med delikat fransk musik. jag drömmer mig bort en smula medan jag tuggar praliner från älsklingsbotiquen i ö. det hela ter sig plötsligt väldigt självklart.
på väg hem till falkenberg igen stannar vi till i ett litet samhälle som verkar så ledset, visset, att jag inte kan låta bli att tycka lite synd om det. att liksom sympati-stanna och kolla in i en lopphandel. det visar sig vara en bra affär och jag kommer ut med en dress i mörkblått. eller pariserblått om man vill.. bildbevis på fyndet kommer senare. smålandsstenar var det förresten. vilket namn. jag har åkt förbi och igenom så många gånger utan att tänka på själva namnet. men det är alltså smålandsstenar som hyser både alex korvbar och göstas konditori. båda från tiden. båda med neonskyltarna med saknade bokstäver här och där. jag gillar det.
lloyd är som en magisk växt av något slag. han växer när det inte syns. på natten säkert. och så nästa gång man ser honom så är han redan långt före. på en månad har han vuxit in i sin superman-dräkt. det är ganska mycket det.
