TAW
...så har man fyllt på med inspiration igen..
var och såg tomas andersson wij igår,, igen.
kom att tänka på hur alla såna här grejer stannar kvar. allt som på något vis berör en stannar kvar. jag vet att jag kommer kunna resa tillbaka till just den där bilfärden så snart jag tänker på den kvällen när vi skulle på tomas i borås. jag vet att jag kommer närsomhelst kunna sätta mig där i baksätet bakom M- och P- igen och lyssna på tomas. sitta där och titta på allt som står stilla medan vi åker fort fort förbi.
jag tror jag har någon konstig grej med bilfärder. och tomas. det hör ihop på något egendomligt sätt. det finns ett minne som så ofta kommer tillbaka till mig. det är tidig tidig höstmorgon. precis i början av hösten när alla löv fortfarande hänger kvar. men det är färger. det är gnistrande kallt ute. det är dimma. vägen är slingrig. det är så kallt ute att man kan se det på ljuset fastän man sitter inne i bilen. och man kan se det på rutan som gång på gång immas igen. Det är sprudlande och vemod på samma gång. Det är poesi och verklighet. på samma gång. Det är tidig morgon och jag sitter i baksätet. H- och K- där fram. tomas röst är så stark inpå och man tänker inte ens på att det är musik. den bara finns där som en självklarhet. nu när jag ser tillbaka på det ser jag det som en film. det var en sån där dag. mitt i filmen, mitt i livet. ett kodak-moment och jag glömmer det aldrig. hyreshuset, han som blev vräkt. allt det där. vi delar på det där minnet k- och jag. jag tar fram det när jag saknar. och jag tror att k- också gör det.
var och såg tomas andersson wij igår,, igen.
kom att tänka på hur alla såna här grejer stannar kvar. allt som på något vis berör en stannar kvar. jag vet att jag kommer kunna resa tillbaka till just den där bilfärden så snart jag tänker på den kvällen när vi skulle på tomas i borås. jag vet att jag kommer närsomhelst kunna sätta mig där i baksätet bakom M- och P- igen och lyssna på tomas. sitta där och titta på allt som står stilla medan vi åker fort fort förbi.
jag tror jag har någon konstig grej med bilfärder. och tomas. det hör ihop på något egendomligt sätt. det finns ett minne som så ofta kommer tillbaka till mig. det är tidig tidig höstmorgon. precis i början av hösten när alla löv fortfarande hänger kvar. men det är färger. det är gnistrande kallt ute. det är dimma. vägen är slingrig. det är så kallt ute att man kan se det på ljuset fastän man sitter inne i bilen. och man kan se det på rutan som gång på gång immas igen. Det är sprudlande och vemod på samma gång. Det är poesi och verklighet. på samma gång. Det är tidig morgon och jag sitter i baksätet. H- och K- där fram. tomas röst är så stark inpå och man tänker inte ens på att det är musik. den bara finns där som en självklarhet. nu när jag ser tillbaka på det ser jag det som en film. det var en sån där dag. mitt i filmen, mitt i livet. ett kodak-moment och jag glömmer det aldrig. hyreshuset, han som blev vräkt. allt det där. vi delar på det där minnet k- och jag. jag tar fram det när jag saknar. och jag tror att k- också gör det.
