mr mandela, ost och semesterDAYS
så förflöt min första semesterdag utan att jag hann märka att tiden gått alls. dag nummer två har redan gått mer än halvvägs utan att jag märkt det. hur kan tiden gå så annorlunda fort och långsamt hela tiden?? en måndag på jobbet går på inget sätt lika fort och tyst som en måndag på semestern. min FÖRSTA riktiga betalda semester för övrigt. jo jag vet att det säkert finns en del som tycker att jag tjatar en smula för mycket om min s-e-m-e-s-t-e-r. cant help it.
daytrip till malmö. var inte alls lika bröligt och jobbigt som jag fått för mig. jag hade en sommarkompis tillika brevvän därifrån när jag var liten (och stor också förresten) och hennes främmande språk fascinerade mig. detta högljudda, bröliga, liksom-söka-uppmärksamhet-språket. inte mycket har förändrats på 20 år. inte mycket alls. samma uppfattning och samma, tyvärr, fördomar. men ändå, mitt andra besök i staden visade sig bli en mindre succé. första gången åt jag mest. vore synd att säga att jag såg särskilt mycket annat än mat denna gången heller.. but still.. malmö är inte så fult och grått som jag gått och inbillat mig. speciellt inte möllan. och ännu mindre möllans ost. hit återvänder jag gärna. vilken grej. att spendera tre hundra kronor på ost känns på inget sätt lika jobbigt som tre hundra på telefonkort eller strumpor eller bensin. känns inte alls. till det ett gott spanskt vin och så är man halvvägs till nirvana. just like that.
nelson mandela-utställning/tema. MYCKET inspirerande.
daytrip till malmö. var inte alls lika bröligt och jobbigt som jag fått för mig. jag hade en sommarkompis tillika brevvän därifrån när jag var liten (och stor också förresten) och hennes främmande språk fascinerade mig. detta högljudda, bröliga, liksom-söka-uppmärksamhet-språket. inte mycket har förändrats på 20 år. inte mycket alls. samma uppfattning och samma, tyvärr, fördomar. men ändå, mitt andra besök i staden visade sig bli en mindre succé. första gången åt jag mest. vore synd att säga att jag såg särskilt mycket annat än mat denna gången heller.. but still.. malmö är inte så fult och grått som jag gått och inbillat mig. speciellt inte möllan. och ännu mindre möllans ost. hit återvänder jag gärna. vilken grej. att spendera tre hundra kronor på ost känns på inget sätt lika jobbigt som tre hundra på telefonkort eller strumpor eller bensin. känns inte alls. till det ett gott spanskt vin och så är man halvvägs till nirvana. just like that.
nelson mandela-utställning/tema. MYCKET inspirerande.
