el stockholmo
stockholm yeahyeah
det absolut mest självklara besöket var såklart östermalmshallen. efter flytten till falkenberg har besöken blivit färre och färre och nu var det nästan som nytt igen. groteska köttstycken där på sina krokar. makabert små fågelkroppar. blodiga biffar. knotiga benbitar. inre organ. ändå denna fascination. alltid. den där speciella lukten av kött. och den där lukten av itusågat ben. kan inte hjälpa det. samtidigt som det äcklar så gillar jag det. alla städer borde ha sin saluhall. eller så borde jag bo i en sådan stad. med så mycket mat och så mycket inspiration. efter köttet, ost. frukter. nötter. fisk. kaffe. choklad. pånyttfödd igen.
inne i hallen blev michael såklart hungrig. han hade fått syn på danska smörrebrödsplacet. o no. mackor är inte riktigt vad jag tänker mig när jag är hungrig. men sitta med för att sedan hitta något roligare, ok. utan att tveka beställde skaldjursfantasten den tunnaste lilla danskt-rågbröds-skivan jag hade sett. ovanpå detta räkor i prydliga rader. räkor i trängsel, menade servitrisen. japp. precis den. när kvittot kom förstod jag varför de låg i så fina korrekta rader. (eller, trängsel om man vill) och varför det just är östermalmsfolk som käkar här. under samma tak hittade jag dock den godaste wrapsen (L.A-classic) som jag ätit. till det, nypressad apelsin-och jordgubbsjuice, för en tredjedel av räkpriset.
det godaste kaffet fanns på mocco. mitt första besök här. utsidan såg farligt trendig ut och i kassan en blond stockholmsbrutta som stöddigt frågade om det skulle vara något mer? nej bara detta tack. och så ett glas vatten. för jag var törstig. och desperat. därav det märkliga cafévalet. men det skulle visa sig att det var den godaste cappuccinon jag smakat. faktiskt. hon kunde göra kaffe hon. the brutt. who knew. man ska inte döma på förhand.
det absolut mest självklara besöket var såklart östermalmshallen. efter flytten till falkenberg har besöken blivit färre och färre och nu var det nästan som nytt igen. groteska köttstycken där på sina krokar. makabert små fågelkroppar. blodiga biffar. knotiga benbitar. inre organ. ändå denna fascination. alltid. den där speciella lukten av kött. och den där lukten av itusågat ben. kan inte hjälpa det. samtidigt som det äcklar så gillar jag det. alla städer borde ha sin saluhall. eller så borde jag bo i en sådan stad. med så mycket mat och så mycket inspiration. efter köttet, ost. frukter. nötter. fisk. kaffe. choklad. pånyttfödd igen.
inne i hallen blev michael såklart hungrig. han hade fått syn på danska smörrebrödsplacet. o no. mackor är inte riktigt vad jag tänker mig när jag är hungrig. men sitta med för att sedan hitta något roligare, ok. utan att tveka beställde skaldjursfantasten den tunnaste lilla danskt-rågbröds-skivan jag hade sett. ovanpå detta räkor i prydliga rader. räkor i trängsel, menade servitrisen. japp. precis den. när kvittot kom förstod jag varför de låg i så fina korrekta rader. (eller, trängsel om man vill) och varför det just är östermalmsfolk som käkar här. under samma tak hittade jag dock den godaste wrapsen (L.A-classic) som jag ätit. till det, nypressad apelsin-och jordgubbsjuice, för en tredjedel av räkpriset.
det godaste kaffet fanns på mocco. mitt första besök här. utsidan såg farligt trendig ut och i kassan en blond stockholmsbrutta som stöddigt frågade om det skulle vara något mer? nej bara detta tack. och så ett glas vatten. för jag var törstig. och desperat. därav det märkliga cafévalet. men det skulle visa sig att det var den godaste cappuccinon jag smakat. faktiskt. hon kunde göra kaffe hon. the brutt. who knew. man ska inte döma på förhand.
