scampagnata
vårig picknick med onsdagsklubben hemma i jonas trädgård. de berömda bullarna, bönsallad och diverse kakor och glass dukades upp. solen gjorde sitt och det goda kaffet fullbordade det hela. jag fick nya fräknar. jag kom att tänka på att de här människorna har blivit lite som en liten extrafamilj. en reserv liksom. att känna sig hemma i fastän man är så långt borta från hemma. ganska skönt att de finns. och ganska fantastiskt att vi har så kul i varandras sällskap fastän vi är en sådan brokig blandning. eller kanske är det just därför.
