wonderland
det hela började på bästa tänkbara sätt med frukost på egg&milk. väl framme i örebro var förväntningarna i musikaffären höga och m nästan slet det blanka stycket ur händerna på den långhåriga rockern. sitt du här och rocka lite föreslog den långhåriga. och så gick två timmar av mitt liv som aldrig kommer tillbaka. två timmars lyssnande på rang-rang, sittandes på en liten obekväm pianopall. men jag sade inget. mitt förstånd sade mig att detta var ett sådant tillfälle då jag inte hade någon talan. det var någon slags helig gitarrkärlek i luften. den blanka följde med oss hem sedan och behandlades som en kung.
efter två döda timmar var det min tur att välja aktivitet. såklart handlade min önskan om mat så vi gick till växthusen i stadsträdgården och åt en trevlig indisk buffe. kanske tyckte han att det var lika tråkigt som jag i musikaffären. men för mig var det viktigt. jag saknar stadsträdgårdens temabuffe och tänker på den ofta. kanske speciellt en gång när det var cajun. ia skulle ta för sig av den stora grytan. kön växte lång och otålig bakom. det krafsades i grytan och med den stora otympliga sleven kom så tillslut en hel kräfta upp på tallriken. ia höll god min och skyndade vidare med sin kräfta som låg och glodde på oss på bordet sedan. men det var just det där som var så mysigt med stadsträdgården. man visste aldrig vad man fick men det var alltid succe.
efter två döda timmar var det min tur att välja aktivitet. såklart handlade min önskan om mat så vi gick till växthusen i stadsträdgården och åt en trevlig indisk buffe. kanske tyckte han att det var lika tråkigt som jag i musikaffären. men för mig var det viktigt. jag saknar stadsträdgårdens temabuffe och tänker på den ofta. kanske speciellt en gång när det var cajun. ia skulle ta för sig av den stora grytan. kön växte lång och otålig bakom. det krafsades i grytan och med den stora otympliga sleven kom så tillslut en hel kräfta upp på tallriken. ia höll god min och skyndade vidare med sin kräfta som låg och glodde på oss på bordet sedan. men det var just det där som var så mysigt med stadsträdgården. man visste aldrig vad man fick men det var alltid succe.
