kasparthedog

kalas i helgen. sedan länge har michael tydligt deklarerat vissa krav när det kommer till marsipantårtor. det räcker liksom inte med det självklara. det är ingen vits att ens äta en marsipantårta om inte marsipanen är perfekt s p ä n d. och när födelsedagen börjar närma sig förhör jag mig om vilken tårta som önskas och jag hoppas i det tysta att det inte ska vara marsipan. jag vet inte om jag klarar att leva upp till dessa krav. men jo. prinsess ska det vara. inget annat.

det går bättre än väntat och för att verkligen försäkra mig om att det ska vara så spänt som möjligt så knyter jag ett band runt. så det inte finns några utrymmen för att marsipanen ska röra sig och bli slapp och ful. och eftersom jag inte har tålamod till småpill med rosor får det bli en levande ros.