äggmani
allt sedan mannens träning satte igång på allvar har han haft dille på ägg. okej det är väl normalt men inte vilka skojarägg som helst utan perfekt-lös-mittemellan-mjuk-kokta-ägg. i dagarna tre smög jag upp tidigt tyst och försiktigt för att inte väcka äggmannen. jag skulle koka det perfekta ägget. första dagen och även en bit in på dag tre inbillade jag mig att jag skulle lyckas. det är väl allmänt känt att jag tror mig kunna allting och göra allt perfekt. detta var inte ett undantag. jag visste visserligen inte hur man kokar ett ägg men tack vare internet kände jag mig någorlunda påläst och tänkte lite hur svårt kan det vara. ägg som ägg. jag ville inte höra mer,, nej men det här är alldeles för hårt. gulan blir mjölig. eller nej nej det är alldeles för löst, kolla här det rinner ju ut. med nypressad apelsinjuice och fikon och hela alltihop var spänningen densamma varje morgon. har jag lyckats finna den ultimata koktiden. det var lite som att öppna ett kinderägg. samma känsla.
dag tre köpte vi en äggkokare. det förklarar kanske slutet på ägghistorien. say no more. jag erkänner mig besegrad inom ämnet ägg. motvilligt men ofrånkomligt.
äppelpaj däremot. det kan jag. hemligheten? hyvlat smör. alltid alltid hyvlat smör ovanpå. det gör hela skillnaden.
dag tre köpte vi en äggkokare. det förklarar kanske slutet på ägghistorien. say no more. jag erkänner mig besegrad inom ämnet ägg. motvilligt men ofrånkomligt.
äppelpaj däremot. det kan jag. hemligheten? hyvlat smör. alltid alltid hyvlat smör ovanpå. det gör hela skillnaden.
