moment of surrender ;)
det är kallt ute. frostigt men inte snö. de stora ekarna utanför står nakna kala med ett lager snökristaller som skydd. löven som ännu ligger kvar är frasiga och kommer senare fram på förmiddagen kasta tillbaka små kristallblixtar mot passerande. men ännu är det mörkt och lite kusligt. när klockan ringer har jag redan legat vaken i nära en timma. undrat om det inte är dags snart. jag har tänkt att jag måste stänga av klockan innan den ringer men en envis tvångstanke tvingar mig ändå kvar för att invänta alarmet. jag rafsar åt mig mobilen och väljer stäng av. försiktigt och för att liksom göra så lite väsen av mig som möjligt rullar jag ur sängen. det måste skötas tyst och obemärkt. om han vaknar förstörs alltihop.
under gatlampan syns en hund och snart träder även dess ägare fram ur mörkret. jag tassar tyst bakom dem, som i skydd av deras sällskap, ner till torget. caféet har ännu inte öppnat så jag går och bligar in genom fönstret och tecknar åt emma att komma och öppna. inne i bageriet är det varmt och välkomnande. fönstren har immat igen av den varma ugnsvärmen i kontrast till kylan ute. jag förstår att detta är något jag kommer tänka tillbaka på senare. det är ett sådant moment.
emma har redan förberett en tårtbit med namn och år samt franska varma mackor som ligger i grillen. jag försöker föra en konversation med henne samtidigt som mjölken skummas men väsandet överröstar min berättelse om vad jag har i paketen. jag frågar var ljusen finns och brickor. jag får en utförlig beskrivning för att hitta rätt i flyttjungeln. emmas lägenhet liknar för tillfället en tom borg i ruiner. det viktigaste är redan borta. kvar är kala väggar och svarta sopsäckar med före-detta-vardagslivsgrejer. en utrensning har skett och början på något nytt kräver ibland en flytt. och kräver verkligen att släppa taget om det gamla. jag minns att jag tänkte just så när jag vadade fram mellan säckar och kartonger. att släppa taget. en gång var det hennes hem och trygghet. eller flykt eller vad det var. kanske trivdes hon aldrig särskilt väl där men jag gillade när hon bodde där. och framförallt michael gillade att hon bodde just där. han talar fortfarande och ofta om just den där perioden. när vi inkvarterade oss där varje gång. hur det inte fanns någon lampa i taket och hur soffan var så skön att sitta och spela poker i. och hur badrumsgolvet liksom var impregnerat av olivolja. man hade inte torra fötter när man var på besök där.
michael sover fortfarande när jag kommer tillbaka. eller låtsas sova iallafall. det har börjat bli ljust men persiennerna är neddragna i sovrummet och jag rafsar fram ljus och dukar upp min take-away-påse och smyger in i rummet. det är varmt. riktigt varmt och han ser alldeles febrig ut när han ligger och låtsassover med elementet i ryggen.
kastanjerna tittar på mig och ett hej utbyts. kastanjeträdet river av pappret som ett barn och sliter upp kartongen. sedan äter vi i tysthet och då och då sneglar vi på varann och vet att den andre vet exakt samma sak. den franska senapen sticker mig i näsan lite som en påminnelse. utanför detta pågår livet för fullt. vi måste ut snart. sätta igång tiden igen.
det är den femtonde november en tidig askersundsmorgon och jag vet att efter detta kommer ingenting vara detsamma igen. jag är förlorad och överlämnar villigt min soul till härligheten. finns ingen anledning att hålla tillbaka längre. och ingen anledning att låtsas om något annat.
under gatlampan syns en hund och snart träder även dess ägare fram ur mörkret. jag tassar tyst bakom dem, som i skydd av deras sällskap, ner till torget. caféet har ännu inte öppnat så jag går och bligar in genom fönstret och tecknar åt emma att komma och öppna. inne i bageriet är det varmt och välkomnande. fönstren har immat igen av den varma ugnsvärmen i kontrast till kylan ute. jag förstår att detta är något jag kommer tänka tillbaka på senare. det är ett sådant moment.
emma har redan förberett en tårtbit med namn och år samt franska varma mackor som ligger i grillen. jag försöker föra en konversation med henne samtidigt som mjölken skummas men väsandet överröstar min berättelse om vad jag har i paketen. jag frågar var ljusen finns och brickor. jag får en utförlig beskrivning för att hitta rätt i flyttjungeln. emmas lägenhet liknar för tillfället en tom borg i ruiner. det viktigaste är redan borta. kvar är kala väggar och svarta sopsäckar med före-detta-vardagslivsgrejer. en utrensning har skett och början på något nytt kräver ibland en flytt. och kräver verkligen att släppa taget om det gamla. jag minns att jag tänkte just så när jag vadade fram mellan säckar och kartonger. att släppa taget. en gång var det hennes hem och trygghet. eller flykt eller vad det var. kanske trivdes hon aldrig särskilt väl där men jag gillade när hon bodde där. och framförallt michael gillade att hon bodde just där. han talar fortfarande och ofta om just den där perioden. när vi inkvarterade oss där varje gång. hur det inte fanns någon lampa i taket och hur soffan var så skön att sitta och spela poker i. och hur badrumsgolvet liksom var impregnerat av olivolja. man hade inte torra fötter när man var på besök där.
michael sover fortfarande när jag kommer tillbaka. eller låtsas sova iallafall. det har börjat bli ljust men persiennerna är neddragna i sovrummet och jag rafsar fram ljus och dukar upp min take-away-påse och smyger in i rummet. det är varmt. riktigt varmt och han ser alldeles febrig ut när han ligger och låtsassover med elementet i ryggen.
kastanjerna tittar på mig och ett hej utbyts. kastanjeträdet river av pappret som ett barn och sliter upp kartongen. sedan äter vi i tysthet och då och då sneglar vi på varann och vet att den andre vet exakt samma sak. den franska senapen sticker mig i näsan lite som en påminnelse. utanför detta pågår livet för fullt. vi måste ut snart. sätta igång tiden igen.
det är den femtonde november en tidig askersundsmorgon och jag vet att efter detta kommer ingenting vara detsamma igen. jag är förlorad och överlämnar villigt min soul till härligheten. finns ingen anledning att hålla tillbaka längre. och ingen anledning att låtsas om något annat.
