pastasjuk
panerad fisk-dille och ensam hemmakväll med pappardelle. det finns just inget bättre än pasta när man är ensam hemma. sitta i soffan, tända ljus och titta på per. äta pasta med hela ansiktet. äta pasta med kronärtskockspesto, vitlök och mjuk mjölkig buffelmozzarella och få alla bitar själv. älskar det. michael är helt och hållet i o-period vad gäller pasta. han sparar sig till landet pasta i juni. tills dess är det potatis som gäller förklarar han med bestämdhet. då jag själv är periodare så finner jag ingen anledning att ifrågasätta. jag vet hur det kan vara. men just i detta fallet förstår jag ingenting. pasta en gång i veckan kan han gå med på. alltså, det gäller att passa på. och utöver det fortsätter jag att drömma om linguine, pappardelle, tortiglioni och spaghetti. som terapi har jag fyllt skåpen med dessa sorter i olika märken och kartonger och passar på så fort han går hemifrån. men på något sätt så känns det tillfredsställande bra bara att veta att de står där inne, i prydliga rader. ifall att.. och om någon behöver låna pasta så vet ni var det finns..
och så började jag tänka på toscana. och så blev det torta della nonna. och så hade jag marsala till. och kaffe ur moka-bryggaren. inte detsamma men det dög. maskinen är fortfarande på lagning och när jag mailade dem imorse fick jag till svar att det kan dröja. men reservdelar är beställda. men vad menas egentligen med dröja?! en vecka till? två?
har börjat läsa så smått i sigrid combüchens spill. att rekommendera.
och vilket väder det har varit! och så nu lite hagel och snöregn för att liksom rama in vårens ankomst. perfekt. snödropparna lär frysa om rompa nu. 
