god is in the details..
när jag var tio åkte vi genom tyskland med vår gula ombyggda postbuss. det var varmt, så varmt som jag aldrig tidigare vetat att varmt kunde vara. varmare än varmt. från asfalten (betong?) kunde man se värmen dallra strax ovanför marken. fort fort susade vi fram genom mormors land. de åkte framför oss. mormor och morfar i sin ljusblå buss. bussar var grejen den här tiden. i en buss kan man sova och äta och spela spel. vi hade en madrass som smulade om man nöp på lakanet som ia gjorde. smulade ner som mariekex. men en natt skulle vi bo på hotell. i parken utanför sprang kaniner fria och tuggade gräs. flera hundra kaniner säkert. mitt på blanka dagen och mitt i en stad.
på kudden i hotellrummet där vi bodde hela familjen, låg minipåsar med gummibärchen. en på varje kudde. vi fick mamma och pappas och slogs om dem förstås. och varje gång jag ser en haribobjörn nu så tänker jag tillbaka på den dagen. och det var nog enda gången vi bodde på hotell som en familj. vi bodde på en soptipp en gång också. av misstag. men det är en annan historia. men det minns jag mer tydligt än hotellet. och jag minns våra tält och husvagnar. och jag minns när vi åkte på natten på väg till norrland någonstans. jag minns att jag hade en kakburk i metall under sätet och när jag räckte över den till pappa som körde så stoppade han in flera stycken på en gång. smulorna dansade på sätet. han som aldrig brukar äta kakor. men jag minns inte om hotellsängarna var sköna. det minns jag inte alls.
vi var på asia spa i helgen som var. på kudden låg marianne-godisar och en kimono samt flip-flops och en ros. vid sängen godnatt-te-påsar och en espressomaskin med pods.
det är i detaljerna, i kulisserna, som livet verkligen utspelar sig. det är det man minns. det är det jag minns.
på kudden i hotellrummet där vi bodde hela familjen, låg minipåsar med gummibärchen. en på varje kudde. vi fick mamma och pappas och slogs om dem förstås. och varje gång jag ser en haribobjörn nu så tänker jag tillbaka på den dagen. och det var nog enda gången vi bodde på hotell som en familj. vi bodde på en soptipp en gång också. av misstag. men det är en annan historia. men det minns jag mer tydligt än hotellet. och jag minns våra tält och husvagnar. och jag minns när vi åkte på natten på väg till norrland någonstans. jag minns att jag hade en kakburk i metall under sätet och när jag räckte över den till pappa som körde så stoppade han in flera stycken på en gång. smulorna dansade på sätet. han som aldrig brukar äta kakor. men jag minns inte om hotellsängarna var sköna. det minns jag inte alls.
vi var på asia spa i helgen som var. på kudden låg marianne-godisar och en kimono samt flip-flops och en ros. vid sängen godnatt-te-påsar och en espressomaskin med pods.
det är i detaljerna, i kulisserna, som livet verkligen utspelar sig. det är det man minns. det är det jag minns.
