polski
det är babyboom på mitt jobb just nu. och inte bara där förresten. nya bäbisar ploppar upp överallt känns det som. vart man än går hör man babysnack. det är inte klokt. ibland kan jag inte låta bli att undra vilka de här människorna egentligen var, pre-baby. och om de själva minns det. för det är just en sak som skrämmer mig med det där. med barn. att man själv ska bli en sådan småbarnsförälder som glömmer bort sig själv, äter falukorv på tisdagar och helhjärtat går in i sin småbarnsförälder-roll. och det är väl fint, ändå. att gå in för något till 100 procent. men det är lite skrämmande för mig som står utanför. kanske det som gör att jag fortfarande, ve och fasa enligt många, går runt på jorden utan barn. rädslan av att bli någon annan. att glömma bort vad jag gillar och vem jag är. det kanske är en egoistisk tanke men det är väl sådan jag är. barn är verkligen inte för alla. även om det verkar svårt för andra att förstå det. därmed inte sagt att det inte är för mig. men jag skräms inför blotta tanken. att mitt liv skulle komma att handla om barnvagnar, bristningar och kolik. jag kan inte låta bli att bli förbannad, lite i smyg, över att folk lägger sig i varför man inte skaffat barn eller genast tror att något är fel när man är över 30 och utan barn. jag brukar inte fråga dem varför de skaffat barn eller varför de inte åker till Italien istället för till Astrid Lindgrens värld eller Liseberg. för jag har inte med det att göra. alla har rätt att välja själva vad de vill göra med sina liv utan att behöva bli ifrågasatta. det som är självklart för mig kanske inte är självklart för dig. och tvärtom. så snälla sluta fråga mig när jag ska skaffa barn. sluta ta för givet att mitt liv innehåller ett sådant kapitel om du inte ens känner mig och om det är fullständigt oväsentligt för ditt välmående huruvida jag tänker skaffa barn eller ej. fråga mig något annat. fråga mig hur jag gillar att dricka mitt kaffe eller vad jag tycker om miljöförstöringen, om du måste fråga något. och jo. det finns undantag och de är mina förebilder.
hursomhelst, det var just en sådan dag. när mina öron var igenproppade av bäbissnack som jag bestämde mig för att lära mig ett nytt språk. tre av mina närmsta vänner på jobbet är polska kvinnor. och jag förundras över deras språk när de konverserar livligt med varandra. det går fort, kan jag lova. och vad passar bättre än en gratis språkkurs på jobbet? perfekt. hittills har jag bara lyckats lära mig enstaka ord. grönsaker, färger och tillagningssätt. men det går framåt och idag lånade jag ett lexikon och en språkkurs på bibblan. jag har nog redan lyckats gå många på nerverna med mitt tjat om att de ska förhöra mig. payback-time ;).
och så har jag införskaffat nya shoes till jobbet. bästa jag haft. och med HUNDAR på ;) och.. finns det någonting i lyxväg som slår ett handskrivet brev?
